Det gick undan det här. Time-outen gavs aldrig tid att verka och lugna ned stämningen, Ulrica Schenström avgick omedelbart. Det borde rimligen betyda att hon hade jour den där kvällen och att hon var berusad. Eller?

Precis som med fallen Borelius, Stegö Chiló och Odenberg faller detta tillbaka på statsministern. Oförmågan att bemöta den (för all del hysteriska) mediala bevakningen har åter gjort sig gällande. Tre ministrar och en statssekreterare, alla moderater, på ett drygt år – det är inget smickrande facit för en regering som i opposition kritiserade socialdemokraterna för bristande regeringsduglighet och kanske delvis också vann valet på denna fråga.

Det går att kritisera medias uppskruvade tonläge och ständiga krav på ”resultat” i form av avbön, avgångar och offentliga förnedringar. Lars Danielsson klarade sig i många år innan han begick ett misstag och fick drevet efter sig. Vad Danielsson än gjorde eller inte gjorde drunknar detta i den enorma reaktion som framför allt kvällspressen skapade. Ulrica Schenström drack vin på krogen med en TV4-reporter. Aftonbladet blåser upp det som en jätteskandal (frågan är om inte slaskblaskan egentligen var mer intresserad av den där kyssen än alkoholintaget).

Jag hade önskat att Schenström tagit en längre time-out och låtit saken bero, inte låtit pressen vinna ännu en gång. Framför allt borde hon och statsministern ha diskuterat igenom detta noga direkt efter publiceringen av bilderna och enats om händelseförloppet. Ingen kunde när Aftonbladets skandalrubrik gick till pressarna bevisa att Schenström varit redlöst berusad. Det va trots allt flera som delade notan.

Risken med medias ständiga jakt efter att fälla politiker och andra ansvariga är att vi går mot ett system där vi söker övermänniskor till dessa positioner. Människor som alla ser likadana ut, som helst inte dricker och är lika tråkiga som att se färg torka. Som Bosse Ringholm och Sten Tolgfors, med andra ord. Pålitliga men torra som fnöske. Kom inte och klaga på att vi har tråkiga politiker sedan, bara.

Problemet just nu är ändå att Reinfeldt har problem att agera när det hettar till. Det är ingen förtroendeingivande krishantering vi har sett från hans sida – och då har det lyckligtvis inte inträffat någon nationell katastrof under den nya regeringen. Känslan av fullständig krisberedskap vid en stor tragedi vill inte riktigt infinna sig…

Den enda som försvarar Schenström i dag är för övrigt Anna Sjödin.