Ju längre ut på vänsterkanten du befinner dig politiskt, desto olyckligare är du. Det visar en undersökning från Handelshögskolan i Århus. Det är inte alls förvånande. Det handlar ju om människor som mår illa över att leva i ett rikt kapitalistiskt land, människor som anser att det är fel att människor har någorlunda frihet över sina liv och sin egendom, människor som närmast romantiserar fattigdom bara den är lika för alla.
Den generella negativism som råder inom vänstergrupperna gör sig ständigt påmind. De demonstrerar nästan alltid mot saker, inte för. De är alltid arga och upprörda. Det är ofta folk på vänsterkanten som känner sig ”kränkta” av underklädesmodeller och letar med lykta efter saker att bli arga över på daglig basis. Det skulle inte förvåna mig om även frekvensen av hjärtinfarkter är större hos människor med vänstersympatier.
Men alla nyliberaler då? Inte heller en libertarian kan känna väl sig nöjd och glad att leva i en förtryckande välfärdsstat där politiker dikterar villkoren i våra privatliv? Skillnaden mellan nyliberaler och vänsterextrema är att vi frihetliga människor har en positiv och optimistisk grundsyn – vi tror på människan. Det avspeglar sig självfallet i enkla ställningstaganden för individuell frihet, där vänstergrupper nästan alltid hamnar på fel sida i kampen mellan stat och individ.
Det är ingen slump att det är vänstergrupper som anammar klimatalarmismen och vill skrämma små barn med att jorden snart kommer att gå under. Det är ingen slump att miljöpartiet alltid befunnit sig närmare den vänstra än högra sidan i politiken. (Förutom att ha en direkt negativ syn på tillvaron och mänskligheten i stort, har vänstersidan kidnappat klimatfrågan för att genom denna legitimera fler regleringar och nya inskränkningar i människors liv.) Vi rika vänsterlänningar ska ha dåligt samvete för att inte Zimbabwes befolkning har det lika bra som vi. Vi ska inte konsumera, ty materiell lycka är ”falsk” lycka (något jag aldrig har märkt av) och helst ska vi må dåligt när vi vräker i oss mat och godsaker eftersom alla andra människor inte har samma möjlighet. Vår rikedom bygger, enligt denna perverterade logik, på andras underkastelse. Om man verkligen går omkring och tycker så här, är det klart som tusan att man blir olycklig.
Denna undersökning kommer givetvis att ignoreras eller viftas bort av vänsterbloggare och debattörer. I viss mån är den onödig då den bara säger det vi redan har kommit att inse. Efter alla diskussioner kring ”myten” om den lyckliga horan är det kanske dags att lyfta fram myten om den lycklige vänsterpartisten.
Nu är jag i och för sig inte så mycket för den här typen av underliga undersökningar.
Dock, så skulle en hypotes till undersökningsresultaten kunna vara den att de som tänker mycket blir olyckligare än de som inte tänker.
Nu, säger jag inte det är så.
Jag bara nämner den möjligheten här.
Jag vill minnas att det finns studier som visar just detta, att depressioner är vanligare bland intelligenta än bland ickebildade. Men intelligens har inget med politisk övertygelse att göra. Och intelligenta nyliberaler tänker lika mycket som vänsterradikaler – man kanske inte GRUBBLAR lika mycket, dock…
Hans, har du läst rapporten? I så fall, var hittade du den?
leob,
Osäker på om den finns gratis, här är i alla fall länken till där den går att köpa:
http://www.springerlink.com/
content/069310×211606715/
Tack Hans. Jag läste sammanfattning (via din länk) och är en smula förvånad. Den säger såvitt jag kan se inte att människor med hjärtat till vänster mår sämre. Eller läser jag sammanfattningen fel?
Det är ju möjligt att sammanfattningen inte återspeglar rapporten så som den borde. Har du läst själva rapporten? Är sammanfattningen bra?
Jag kan tycka att det är en smula konstigt att resultat som förmodligen är en smula kontroversiella slås upp stort i SvD utan att man kan kontrollera dem såvida man inte köper rapporten från Springer. Skulle det inte vara bra, speciellt i ett sådant här fall, om rapporten vore gratis tillgänglig?
Som liberal är varje dag en kamp tycker jag. Var dag skall man stå ut med att leva i ett samhälle där andra skall bestämma hur man skall leva. Kan inte Sahlin och Reinfeldt ta fram en mall hur mitt liv skall levas, så behöver jag aldrig ta ett beslut själv, nej vänta lite vi är ju strax där redan.
http://www.leckne.blogspot.com
Hans,
Jag ser att du inte svarar på min fråga om du har läst rapporten som du kommenterar och stöder dig på.
Men det är kanske inte så konstigt, referatet du pekar på är nämligen inte den artikel som du kommenterar.
Äsch, min kommentar blev en smula obegriplig. Jag menade naturligtvis :
Men det är kanske inte så konstigt, abstract du pekar på är nämligen inte till den forskningsrapport som du kommenterar.