Pär Ström reflekterar över det faktum att kvinnor görs till offer i svenska medier. Han pekar bland annat på rubriksättningen i olika tidningar. Vi är nog många som reagerat över den ständiga fokuseringen på kvinnor som offer i dagens samhälle. Mest träffande är kanske exemplet på hur rapporteringen av självmord bland unga ser ut. I ett Rapport-inslag uppgavs en ökning av självmordsförsök bland kvinnor i åldrarna 15-44 år. Tre gånger fler kvinnor än män försöker ta sina liv varje år.
Men. Ingenstans framkom emellertid att även om det är flickor och kvinnor som gör flest självmordsförsök, är det flest män som lyckas ta livet av sig. Även om antalet självmord ökar bland kvinnor är det fortfarande nästan fem gånger så många män som tar livet av sig. Suicid är alltså ingen kvinnofråga, det är inget kvinnoproblem. Det är först och främst ett individuellt problem och det råkar vara flest män som dör, inte kvinnor. Under 2005 låg suicidfrekvensen på 8,4 per 100 000 invånare för kvinnor och 18,5 för män. 2006 var siffran för kvinnor 7,9 och 17,3 för män. Små ändringar rapporteras varje år, men jämför man med siffror från 1997 och framåt ser man marginella skillnader för respektive grupp från år till år. Män toppar alla ålderskategorier frånsett 0-14 år där statistiken för flickor och pojkar legat i princip stilla under lång tid.
Orsaken till den stora skillnaden i självmordsförsök kontra fullbordade självmord är valet av metod. Medan det är vanligast bland kvinnor att försöka förgifta sig med tabletter väljer män ofta mer våldsamma metoder som hängning eller skjutning. Det lär också finnas ett antal singelolyckor i trafiken varje år som egentligen borde räknas in i självmordsstatistiken.
Att det trots tydliga fakta som säger motsatsen ändå blir ett felaktigt kvinnoperspektiv på många frågor är en direkt följd av att det feministiska tänkandet, där kvinnor är offer i en patriarkal struktur och där kvinnors problem är intressantare än mäns, fått genomslag. Bara begreppet ”kvinnofälla”, som används så frekvent i dag, är värt att begrunda. Det indikerar nämligen inte bara att kvinnor är missgynnade i en specifik situation utan att någon medvetet missgynnar dem genom att placera ut en ”fälla” för kvinnorna bara för att de är kvinnor. Feminismen har inte bara fel – den är dessutom närmast konspiratorisk.
Men vi är ju många kvinnor som blir rätt drabbade av att våra söner, män, bröder och/eller fäder tar livet sig. Inte bara försöker utan tyvärr lyckas med. Du får gärna hjälpa mig med kopplingen till feminism. Det är en allvarlig väckarklocka tycker jag att unga kvinnors försök att ta livet av sig även fast de som tur är inte lyckas. Det är också oerhört tragiskt och smärtsamt att så många män lyckas och inte söker/får vård. För mig som dotter och anhörig kan jag se att min machopappa inte sökte hjälp. Det var svaga och kärringar som sökte hjälp typ. Han sökte för knäont. Inte lätt för läkaren att den verkliga smärtan satt i själen. Så jag kan inte se att det är feminismens fel. Men jag kan se att den ordning som finns, där det inte är manligt att söka hjälp när man behöver det. Det gagnar inte män och inte kvinnor heller. Förhoppningsvis är det mer tillåtet idag att söka hjälp. Och resurserna alldeles för knappa. Och jag är glad om media vinklar sina historier rätt. Man blir rätt orolig över hur medierna är om man vet fakta och siffror bakom. Det har hänt att de snurrar till det till tvärtom. Det är tur att internet finns idag så att man ofta gan gå till källan. Tidningar rapporterar inga sanningar, de levererar en vara som de vill sälja. Kanske är de bra att de skriver så knasigt så att man lär sig källkritik utav bara farten.
Alla familjemedlemmar, oavsett om vi är kvinnor eller män, drabbas förstås när en anhörig dör. Det är ingen kvinno- eller mansfråga och ska inte göras till en sådan heller. Jag uppfattar många unga kvinnors självmordsförsök som rop på hjälp snarare än seriösa uttryck för en vilja att dö. Det är skillnad på att ta lite tabletter och att skjuta sig i huvudet. En hållning är att flickor vänder sin ångest inåt medan pojkar vänder den utåt. Det kan säkert vara en korrekt tolkning. Tyvärr är det omöjligt att hindra den som verkligen VILL dö att genomföra ett självmord, det har vi sett så många gånger. Vi kan inte ha 24/7-bevakning på människor.
När det gäller den feministiska kopplingen: det är inte feminismens fel att folk tar livet av sig. Det kan du inte utläsa någonstans i min bloggpost. Feminister försöker dock genusvinkla problem som egentligen inte ska ha någon genusvinkel, exempelvis självmord. Att medierna hakar på beror bara på den allmänna debatten just nu där det kallas nyheter om något är en ”kvinnofälla” eller om kvinnor sägs vara offer för något. Det är tråkigt att den feministiska diskursen tillåts härja fritt på detta sätt och att vi som ifrågasätter den oftast utpekas som chauvinister eller muppar.
När det gäller psykvård och möjligheten att få hjälp beror det inte så mycket på vilket kön du har utan på var du bor. Man ska ha turen att bo på rätt ställe när det händer något, så illa är det.
Media framställer ofta kvinnor som offer och hjälplösa varelser, som alltid lyckas trassla till det genom att snubbla i alla kvinnofällor.
Nu senast rapporterade media att SMS-lånen är en kvinnofälla, trots att majoriteten av SMS-lånen tas av män.
(Varför lyckas män hantera SMS-lån men inte kvinnor?)
Söker man på google efter ordet kvinnofälla får man 4860 sökträffar. Söker man på google efter ordet mansfälla får man enbart 73 träffar.
Tror denna vinklade rapportering där kvinnor alltid framställs som offer, är mer till skada än nytta för kvinnan och feminismen.
Den dagen kvinnorna lyckas ta ansvar för sina egna handlingar, utan att skylla på kvinnofällor och det motsatta könet – först den dagen kommer vi att kunna uppnå jämställdhet mellan könen.
”Den dagen kvinnorna lyckas ta ansvar för sina egna handlingar, utan att skylla på kvinnofällor och det motsatta könet – först den dagen kommer vi att kunna uppnå jämställdhet mellan könen.”
Du är väl fullt medveten om att de här rapporterna huvudsakligen görs och framförs av män? De är precis som skitsnacket om att kvinnor är omöjliga i trafiken, trots att olyckorna är mycket större och fler hos manliga förare (därav deras dyrare bilförsäkringar, eftersom att försäkringskostnader baseras utifrån risk).
Jag ser det inte som att kvinnor offerförklarar sig själva, snarare att media vill framställa en bild av att kvinnor är korkade och inte kan ta hand om saker. Och nej, det är inte bra för kvinnan, och nej, det är inte särskilt många feminister som ställer sig upp och säger: ”Men kära någon, lilla jag, hihi, hoho, kan jag verkligen klara av det här?”
Magnus, du själv vill ju exempelvis hävda på flera ställen i din blogg att kvinnor inte är lika kapabla till exempelvis chefsjobb. Du är ett ganska bra exempel på en person som vill framställa kvinnor som korkade, okapabla offer.
Och du är, så vitt jag vet, inte kvinna. Du är inte heller, så vitt jag vet, feminist.