Sex är ett mänskligt behov. Ändå får vi inte besluta över vår egen sexualitet. Det talas alltid om sexualiseringen av samhället och den nya frisinnade ungdomsgenerationen, men sex görs fortfarande till något unikt, något speciellt, något som ska hållas privat. Och det kan man ju tycka. Folk måste få ha sina egna sexuella referensramar, hur de än ser ut. Men tvinga för tusan inte mig och alla andra att följa dem!

Isabella Lund har retat upp sig rejält på de feminister som med näbbar och klor försvarar den svenska sexköpslagen – och det med rätta. Inte heller jag kan begripa hur människor som säger sig kämpa för kvinnlig frigörelse kan hamna så snett. I vanlig ordning är det förvirrade feministiska maktstrukturanalyser som spökar. På kvinnodagen borde feminister och liberaler gå hand i hand och demonstrera för alla kvinnors rätt till sina kroppar, om rätten att få sälja sex om man vill. I stället ingår de en ohelig allians med värdekonservativa kristna som vill tvinga sin inskränkta sexualmoral på alla andra i samhället. Hur kan någon som arbetar mot könsroller samtidigt ställa upp på att vi, med lagstiftarnas hjälp, ska skapa nya? Denna gång med skillnaden att är godkända enligt de feministiska teorierna. Det går inte att begripa ett sådant ställningstagande rent logiskt.

Det är konstigt att det har blivit så här, möjligheterna till en fri sexualitet för en ny generation människor har nämligen aldrig varit bättre. Internet öppnar upp nya vägar, det diskuteras sex i ungdomsprogram och i spaltmeter efter spaltmeter i tidningarna. Ändå klagar ungdomarna över att sexualundervisningen i skolan fortfarande är ålderdomlig. Gamla föreställningar lever kvar. Tvåsamheten är fortfarande norm – ja, den ses närmast som ett måste. Det finns fortfarande en spridd ”händerna-på-täcket”-inställning och ska du ha sex ska det helst inte anses för ”konstigt”. Kärlek mellan generationer är tabu. Och sex mot betalning… Då snackar vi om att bryta mot den statligt sanktionerade värdegrunden big time.

Fördomar är en sak, sexköpslagen är snäppet värre. Den säger i lag att sexsäljare inte är lika mycket värda som andra medborgare. Du hålls helt och hållet utanför det skyddsnät som finns för alla andra arbetande människor och du anses tillhöra samhällets bottenskrap. Hora är ju faktiskt ett skällsord. Du ska vara ett utnyttjat offer för att passa in i den radikalfeministiska maktanalysen om manlig dominans över kvinnans sexualitet. Ser du dig själv som en stark och självständig företagare som råkar gilla sex mer än andra, ljuger du för dig själv.

Sexsäljarna är den kanske mest osynliggjorda gruppen i det svenska samhället och så vill politiker från alla riksdagspartier att det ska förbli – få vågar längre opponera sig. Det har tvärtom lagts förslag om att införa skyltar som förbjuder sexsäljare att vistas på vissa platser. Jag trodde att vi slutade med den sortens diskriminering efter andra världskriget, men inget är tydligen för extremt i kampen mot den fria sexualiteten. Det har svenska feminister och konservativa tagit i hand på.