Jan Björklund svarade strålande på vänsterdebattörerna kritik mot Forum för levande historias uppdrag att informera om kommunismens brott. Nu har även kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth svarat på kritiken.

”Jag föreställer mig att det finns en större förlåtelse hos många av dem för kommunisternas brott. Åsa Linderborg kallar sig ju själv kommunist.”

Där hittar vi själva kärnan i kritiken. Det är ett antal historiker, forskare och debattörer med vänsterläggning som inte vill se en informationskampanj om kommunismen därför att de, med få undantag, är vänstersympatisörer. En politiskt färgad kampanj om kolonialismen, med koppling till kapitalismen, hade de gått ned på knä för att få stödja med ett liknande upprop.

Det har klagats på faktafel i materialet, exempelvis skulle årtalet för Pariskommunen har varit fel med ett års marginal. På vilket sätt detta påverkar skolelevers kunskap om kommunismen och dess brott mot mänskligheten begriper jag inte. Faktafel smyger sig ofta in i ett omfattande material, det finns oklarheter även i kampanjen om nazismen. Den ständiga siffran sex miljoner mördade judar är exempelvis ifrågasatt av vissa forskare. Men det är liksom inte poängen med dessa sorters kampanjer. Ingen skulle ha kommit på tanken att ifrågasätta kampanjen om nazismen utifrån enstaka faktafel och det är självfallet inte heller huvudskälet till att över 250 undertecknare nu har lågor i håret av frustration.

Forum för levande historia ska dessutom inte fungera som någon statlig ersättare av historieundervisningen i skolan, som vissa vänsterpannor har försökt påskina. Uppdraget ska förhoppningsvis ses som ett startskott till ökad undervisning om kommunismen i grundskolan. Ett sätt att sätta ämnet på dagordningen. Att påstå att alla forskning är fri i dag och att skolorna inte redan står under politiskt inflytande är förstås nonsens. Skolplanen är politiskt bestämd och den som läser på universitet kommer att finna att undervisningen och kurslitteraturen lutar åt det ena eller det andra hållet beroende på vilken utbildning det rör sig om. Själv hade jag en lärare i ekonomisk historia i Uppsala som bad om ursäkt för att han var tvungen att lära ut liberal ekonomisk teori och tog varje tillfälle i akt att smäda Bo Lundgren på lektionerna. Forskare med avvikande åsikter på en särskild institution tassar på tårna för att inte göra något väsen av sig. Så fri kan undervisningen på universitetsnivå vara.