Tusentals parlamentariker vill inrätta ett FN-parlament knutet till medlemsstaternas regeringar. Det skulle alltså få fart på det tröga, ineffektiva och moraliskt eftersatta världssamvetet. Radikalt? Måhända mätt utifrån dagens system. Meningsfullt? Knappast. Vad vi behöver för att globalt möta hot om krig, svält och förtryck är ett DF – Demokratiernas Förbund.

Det skulle vara en samling av världens demokratiska stater. Stater som kan skilja på mänskliga rättigheter och folkmord, som inte bara ser på när kvinnor och barn hyggs ned med machete, som inte ägnar sig åt verbala dribblingar för att slippa engagera sig och sätta stopp för slakt på oskyldiga människor, som inte håller tyranner om ryggen utan agerar när det behövs. Med USA och EU i spetsen skulle vi få en stabil grund, en världspolis som åtminstone kan arbeta mot de allra värsta förbrytelserna på denna planet.

Alla förbrytelser kommer vi aldrig att stoppa, ty även demokratier gör sig skyldiga till sådana. Om inte direkt så indirekt. Jag är inte så naiv att jag inbillar mig att inte även västerländska demokratier begår övergrepp i egna syften, oavsett om det är makt, pengar eller både och. Sådan är världspolitiken. Men om vi rensar ut de stater som inte bara begår övergrepp utan dessutom triumferar med det (eller ber alla oliktänkande att ”gå och hänga sig”), har vi faktiskt kommit en bit på väg.

FN har spelat ut sin roll.