”Vår dag”. I dag är det den dagen för många. Människor som anser att de äger en viss dag på året, då ingen med andra politiska uppfattningar bör eller egentligen får vistas utomhus. Den som öppet har protesterat på första maj känner nog igen den hållningen. Som MUF-are bara skulle vi vara ute på första maj. Bara för att vi visste att det retade gallfeber på sossar, socialister och kommunister som tramp-trampade omkring på stadens gator.

Så här i efterhand kan jag tycka att man i stället för att protestera mot alla röda fanor och slagord, borde demonstrera för sina egna politiska ståndpunkter på just denna dag. Det är också vad som börjar ske. Kristdemokraterna har i Uppsala samlat fler deltagare än första majtågen i samma stad när de promenerat för större frihet för barnfamiljerna. Lite kul.

Första maj kommer även fortsättningsvis vara en helgdag för arbetarrörelsen. Den lockar dock inte alls lika många deltagare som förr om åren. Första maj som arbetarrörelsens stora protestdag håller sakta på att dö bort. Det bästa man kan göra är därför att göra denna dag till en allmänpolitisk dag. Demonstrera för politisk och individuell frihet. Att bara visa sig ute brukar räcka för att reta åtminstone de allra värsta anhängarna av begreppet ”vår dag”.