Efter folkmordet på judarna under andra världskriget uttalades de berömda orden ”never again”, ”aldrig mer”. Det sattes upp ett stort stenmonument där förintelselägret Treblinka en gång stått (lägrets revs redan 1943) och på en av stenarna står just dessa ord: never again. Tyvärr vet vi alltför väl att ”never again” har blivit ”once again”. Igen och igen.

Vi har bara fått allt fler minnesdagar att hålla i minnet. Den 11 juli är en sådan dag. Just den 11 juli 1995 mördades nämligen runt 8 000 bosniska män och pojkar i och kring staden Srebrenica i Bosnien. Många civila hade sökt skydd bakom FN och holländska FN-trupper lämnade över dem till de paramilitära styrkorna – som sedan arkebuserade dem. Alla offer har ännu inte hittats och många av dem som har hittats har inte identifierats. Det finns många människor som fortfarande, 13 år efter massakern, inte har fått begrava sina anhöriga. Och flera av de högst ansvariga – Radovan Karadzic (som för övrigt är rätt lik Henning Mankell…!) och befälhavaren för den bosnienserbiska armén Ratko Mladic – är ännu på fri fot, sannolikt väl skyddade i Serbien.

Detta folkmord inträffade bara ett drygt år efter FN:s katastrof i Rwanda där man, precis som i Srebrenica, lämnade över civila människor till slaktarna. Det vänder sig i magen att se hur västeuropeiska politiker i allmänhet och svenska i synnerhet fortfarande sätter en gloria på sitt älskade FN – trots alla dessa fruktansvärda tragedier. Mördandet kan fortsätta och från världens ledare kommer bara tomma ord.

När ställs FN till svars för medhjälp till folkmord?

Även Dick Erixon har bloggat om FN och Srebrenica.