Fredrik Reinfeldt öppnar munnen om FRA-lagen för första gången på evigheter men lyckas inte säga någonting vettigt. Om det inte vore för att jag tycker så genuint illa om honom skulle jag faktiskt tycka lite synd om statsministern i dag.
Det känns lite märkligt att se hur Reinfeldt försvarar FRA-beslutet den 18 juni. Själv har han under sin tid som moderatledare och statsminister velat framstå som en lyssnande person som inte kör över folk utan är noggrann med att låta olika åsikter komma fram. Detta skulle enligt somliga vara bilden av den ”moderna ledaren”. Det är många epitet på statsministern som faller platt i dag. Bilden av en lyssnande ledare hölls ändå någorlunda intakt, för den som ville tro på den, innan FRA-frågan knockade regeringen och statsministern till golvet och fick dem att bete sig som vore de granatchockade i flera veckor.
Att Reinfeldt nu försvarar lagen med att beslutet om lagen togs i demokratisk ordning den 18 juni stärker inte direkt bilden av en ledare som är villig att på allvar lyssna till kritik och låta den sjunka in. Han låtsas lyssna men har i själva verket redan bestämt sig. Det är arrogans och inget annat. Även Reinfeldt borde förstå hur mycket detta skadar honom, moderaterna och hela regeringen. Hur han hjälper oppositionen mot en valseger utan att den behöver anstränga sig det minsta. Uppenbarligen tycker han att det är värt det priset. Varför? Har han ledsnat på jobbet som statsminister? Längtar han plötsligt efter rollen som oppositionsledare? Eller är det så att han helt enkelt har missbedömt hela situationen så fullkomligt, att ingen i hans närmaste krets vågat tala om hur allvarligt läget egentligen är?
Kanske fungerar detta lama uttalande för att lugna de moderater som skrev en kritisk artikel på DN Debatt. Trots att de i artikeln utger sig för att vara principiella motståndare mot lagen av integritetsskäl menar nu en av undertecknarna, Paul Lindvall, att förändringar av lagen kan räcka för att ge den grönt ljus. Då kan inte motståndet mot lagen vara så djupt rotat hos dem ändå, för några avgörande förändringar är som bekant inte planerade och kommer inte att drivas igenom. Där har Reinfeldt och Tolgfors varit mycket tydliga från första början. De påstått integritetsskyddande tillägg som planeras är bara tänkta att tysta kritikerna och få denna alliansens plåga ur världen, ur hela jävla solsystemet så snart som möjligt. Något som knappast lär fungera.
Reinfeldt lovar att de fyra alliansledarna ska enas om en slutgiltig lösning. Högt uppsatta ledare som sitter runt ett bord och diskuterar en slutgiltig lösning – kanske inte riktigt vad vi ville höra…
Rent semantiskt så har ju Paul Lindvall faktiskt rätt. Även om kontexten gör att din slutsats inte är orimlig så kan vi ju inte veta säkert vilken typ av förändringar han avser. Så låt oss hoppas på det bästa till dess att det finns skäl att konstatera annorledes.