Miljöpartiet gav i dag ett tydligt besked: alliansens jobbskatteavdrag ska i allt väsentligt bli kvar. Därmed står vänsterpartiet ensamt när det gäller skattepolitiken. Varken socialdemokraterna eller miljöpartiet vill gå till val på chockhöjda skatter för vanliga löntagare 2010 och frågan är om dessa två partier någonsin har stått närmare varandra än nu.

Mycket talar just nu för en tvåpartikoalition på vänsterkanten efter nästa val – utan vänsterpartiet. Mycket hänger förstås på valresultatet. Troligen kommer (s) och (mp) inte att få egen majoritet, vilket innebär att de blir beroende av (v) för att kunna styra landet efter en eventuell valseger. Samtal mellan partierna har kommit igång, men det verkar gå trögt för vänstern. Medan miljöpartiet under de senaste åren successivt har anpassat sig till socialdemokraterna med regeringsmakten som främsta ledstjärna, står vänsterpartiet fortfarande på en egen planhalva i många fundamentala frågor. Det gäller inte bara EU och utrikespolitiken utan i lika hög grad inhemsk skatte- och budgetpolitik.

Mona Sahlin är nog måttligt intresserad av att ha en skattefnattande Lars Ohly i släptåg under valrörelsen när hon samtidigt ska försöka övertyga väljarna om att de chockhöjda skatter som alliansen varnar för, inte kommer att drivas igenom. Besked kommer att utkrävas och om vänsterpartiet vill komma i närheten av några ministerposter, lär det krävas rejäla eftergifter. Vad säger partiets hårdnackade kärna om det?

Ett svagt valresultat 2010 kan försätta vänsterpartiet i en tillräckligt svag position för att Mona Sahlin tämligen enkelt ska kunna köra över dem när det gäller utrikespolitik, arbetsmarknadspolitiska satsningar och budgetdisciplin. Allt mot löftet att de får några ministerposter. Det köttbenet lär nog kamrat Ohly köpa i slutändan.