Efter att ha blivit tagen där bak i frågan om FRA-lagen kunde man kanske vänta sig att regeringen skulle ligga lite lågt med integritetskränkande och idiotiska lagar ett tag. Icke så. Nu blåser det upp till strid om piratjägarlagen IPRED, som visserligen inte är något svenskt påhitt men som drivs av regeringen. Det handlar om en lag som ska skydda ett särintresse – främst skivindustrin. Många artister sluter förstås upp eftersom de uppfattar fildelningen som ett hot mot deras existens som artister.
Jag är lite kluven när det gäller fildelning. Å en sidan inser jag att det kan uppfattas som ett problem om en film kommer allmänheten till del innan den ens hunnit gå upp på bio. Å andra sidan bär både skiv- och filmindustrin ett stort ansvar för den uppkomna situationen. I stället för att en gång i tiden ha insett att fildelning kommer att växa tack vare dess enkelhet och tillgänglighet och själva börja erbjuda ännu bättre tjänster mot betalning, har industrierna vänt sig till advokater och kämpat emot för att bevara status quo. De har helt enkelt vägrat att gå sin kundgrupp till mötes och får nu betala priset för det.
Som film- och spelintresserad förstår jag ändå oron från vissa håll. Jag skulle exempelvis inte uppskatta om det kom färre storspel från vissa utvecklare bara för att de inte längre kan få budgeten att gå ihop då spelen sprids gratis. Spelbranschen ligger dock längre fram än filmbranschen vad gäller insikt om värdet av nedladdningsbart material. I dag säljs allt fler äldre spel för nedladdning, det är inte osannolikt att vi får se detta även vad gäller nya spel. Det används sedan länge för olika sorters extramaterial.
Ansvaret är således delat. Jag tror att många är beredda att betala för att få bra kvalitet på det material man laddar ned, oavsett om det är musik, film eller spel, och det är uppenbart att många artister fått en spridning de aldrig kunnat få tidigare bara tack vare nätet. Även om man inte är någon hängiven fildelare måste det konstateras att IPRED-lagen är dålig. Den ger alldeles för stora maktbefogenheter till ett särintresse, vars enda mål är att bevara status quo oavsett vad konsumenterna tycker om detta. Det är både arrogant och ignorant.
Precis som vid FRA-debatten kokar bloggosfären.
Opassande uppmanar oss alla att maila riksdagsledamöterna. Ja, det är viktigt. Annars kommer definitivt lagens försvarare att göra det. Gubbarna och gummorna i riksdagen måste få veta att det finns ett brett motstånd ute i landet (även om många av dem förmodligen aldrig kommer att förstå varför).
Hax skriver om hur artister tvingas in i organisationer som Stim, som sedan säger sig företräda artisterna i exempelvis fildelningsfrågor.
Nicklas Lundblad har mer kött på benen kring lagens innehåll.
Alla argument som framförs av våra politiska partier och ett fåtal redan mycket privilegierade ”kulturarbetare” har inget stöd i verkligheter – De är RENA SPEKULATIONER. – Det finns inga oberoende rapporter eller forskningsresultat som kan stödja tanken att den ”illegala fildelningen”:
* Skadar samhället i stort
* skadar upphovsmäns ekonomi
* skadar filmindustrin eller biografbeståndet
* utarmar kulturen
* hindrar nya fräscha upphovsmän från att bli lika rika om inte rikare som Gessle – Dahlgren – Guillou – Marklund – Wiehe – Rolinski m fl.
Det är också en MYT att:
* upphovsrätt är detsamma som äganderätt
* upphovsrättsintrång är detsamma som stöld
* att en digital fil kan jämföras med en korv på ICA eller din grannes gräsklippare
* 1000 till 2000 personer skulle vara ansvariga för merparten av ALL uppladdat upphovsrättsskyddat material. Det finns INGET som helst belägg för den teorin
* Det finns servrar fullproppade med illegal upphovsrättsskyddat material – ”peer to peer” betyder att LIKVÄRDIGA datorer (peers) har kontakt – och utbyter information med varandra.
* Sverige skulle vara en frihamn för pirater – det finns inga som helst indikationer på att Sverige – relativt sätt – skulle ha fler fildelare än likvärdiga europeiska länder – eller t ex. Kanada.
* att en som laddar ned 20.000 filer på något sätt är värre än en som laddar hem 20. – Vad spelar det för roll om den som har laddat hem 20.000 filer ändå ALDRIG skulle ha köpt dem om inte fildelningen hade funnits som möjlighet.
* att en nedladdat fil är en FAKTISK förlust för industrin – Så länge det inte går att bevisa att man på samma gång har gått miste om en FÖRSÄLJNING är det en fråga om SPEKULATIONER.
* Att vi MÅSTE införa strängare sanktioner mot fildelare – Sveriges lagar motsvarar redan EUs krav och EUs generaladvokat har TYDLIGT sagt att det INTE ÄR TILLÅTET att ge privata särintressen polisbefogenheter.
* Att vi inte kan avkriminalisera fildelningen som sker utan ekonomisk vinning. – Fram till 2006 var det inte olagligt att ladda ned material – Från en dag till en annan blev det olagligt UTAN HÄNSYN till då 1 miljon fildelare som inte hade dom ekonomiska och organisatoriska resurser att på LIKA VILLKOR lobba våra politiska partier och pressen. – Tyskland har redan tillåtet fildelning som sker utan ekonomisk vinning i begränsad – men generös omfattning – Därför kan man tillbakavisa alla hänvisningar till ”internationella överenskommelser”
Alla politiska partier som stödjer uppfattningen att den ”illegala fildelningen” är något som måste bekämpas med alla medel är hjärntvättade av den ENSIDIGA propaganda de har blivit utsätta för från dom – i huvudsak AMERIKANSK dominerade – intresseorganisationerna som Antipiratbyrån och IFPI och alla politiska påtryckningar från USA. – Dessa politiska partier har ALDRIG ens försökt lyssna till andra argument och därför ser vi hur en stor del av befolkningen lämnas i sticket och går miste om sin rätt till integritet och rättsäkerhet om IPRED blir verklighet. – IPRED är nästan identisk med dess amerikanska motsvarighet. – Vill vi verkligen importera amerikanska rättsfasoner till Sverige?
IPRED är en ODEMOKRATISK lag för att den:
* kränker individens rätt till integritet
* kränker informationsförmedlares integritet. – Lika lite som vi kan acceptera att privata särintressen får stövla in hos POSTEN för att kräva att de skall få öppna misstänkta paket – lika lite skall vi acceptera att sveriges OPERATÖRER blir tvungna att lämna personuppgifter till dom.
* kränker individens rätt till yttrandefrihet och informationsfrihet
* upprätthåller ett lagstadgat monopol för en liten utvald skara ”kulturarbetare” mot en betydligt större och VÄXANDE andel av befolkningens intressen.
* är en hopslagning av Staten och PRIVATA särintressen som tillsammans styr ÖVER FOLKETS HUVUDET – ett första steg i ett KORPORATIV samhälle.
* För första gången i SVENSK RÄTTSHISTORIA ger PRIVATA SÄRINTRESSEN polis och andra maktbefogenheter. – I förlängningen kan ytterligare särintressen – t ex större butikskedjor – kräva liknande befogenheter och vi vet då inte var det slutar.
Vi har TVÅ MILJONER fildelare i Sverige idag. – Hur många fler måste de bli när våra politiker äntligen inser att situationen är OHÅLLBAR och att det inte går att kriminalisera vanligt folk längre – 3 miljoner kriminella fildelare – 4 miljoner?