Kinesiska myndigheter går i en ny aktion till angrepp mot vulgärt material på nätet, det vill säga främst porren men också smygfilmning, förtal och dylikt. Det är ett litet steg tillbaka i den ständiga dragkamp mellan ökad frihet och ökad kontroll som pågår i dagens Kina.

Det är lite intressant att se rubrikerna i svensk media om Kinas Internetcensur, särskilt när det gäller pornografi. Kan vi tänka oss liknande rubriker när svenska politiker vill censurera nätet? ”Sveriges censur slår till mot webben”. Icke troligt. Censur är bara något dåligt när det sker utanför detta fantastiska lands gränser, detsamma gäller integritetskränkningar och andra sorters övergrepp. Det är som om vi placerar oss själva i en bubbla vilken vi fyller med sådant vi inbillar oss att vi står för. Yttrandefrihet, rättssäkerhet, personlig integritet. Sedan kan vi, tryggt sittande i vår bubbla, kritisera andra när de begår brott mot dessa. Parodi, javisst, men så länge inte människor vill se att politikerna är nakna fungerar det.

Sverige skäms inte direkt för att filtrera bort sidor med viss sorts pornografi (som är olaglig att inneha men inte att titta på) och spärrtjänsten som operatörerna använder är tänkt att fungera på europeisk nivå inom kort. Diskussionen om vad ungdomar gör på nätet (snusk och omoral!) är en ständigt pågående diskussion och oroliga föräldrar skriver insändare och ber politiker att ”ta ansvar”. Något de mer än gärna gör. Storbritanniens kulturminister vill att staten ska åldersmärka sajter eftersom barn, enligt honom, inte går att lämna ensamma vid datorn i två timmar på grund av allt omoraliskt som finns att titta på. Den statliga spelutredningen föreslår att utländska spelbolag ska stoppas genom att domännamn och IP-adresser blockeras och att banker förbjuds att genomföra pengatransaktioner mellan kunder och spelbolag.

”Nätets frihet”. Det borde vara något vi alla strävar efter. Men det har blivit ett skällsord. Något att skrämmas med, i synnerhet småbarnsföräldrar som tror att deras barn kommer att porrsurfa och bli uppraggade av första bästa nätpedofil om de är ute på det där näääätet. Sverige ska således akta sig för att peka finger.

Precis som Blogge påpekar sker en påtaglig förändring i Kina just nu. När hela samhället förändras är det inte konstigt att även synen på sex förändras. Kinesiska kvinnor i 80-talistgenerationen som jag har varit och är i kontakt med ger ett mer traditionellt intryck än vad svenska tjejer i samma ålder skulle göra. Samtidigt får man inte låta sig luras. De är inte puritaner. De pratar bara inte om sex på samma öppna sätt som vi gör, detta helt enkelt eftersom de inte är vana vid det. Många har hållits i ganska hårda tyglar av sina föräldrar under skoltiden, där de förväntades ägna all tid åt skolarbete, inte pojkar. Jag tycker mig, utan att kunna belägga det med statistik, ana en skillnad mellan kvinnorna i de största städerna som Beijing och Shanghai och kvinnor i mindre städer och på landsbygden. På landsbygden tenderar de att vara lite mer traditionella. Men alla påpekar ständigt att ”saker förändras”. Förändringstakten i det kinesiska samhället verkar nästan gå att ta på.

Jag tror att synen på sex och pornografi kommer att bli mer fri i Kina i takt med att en ny generation växer upp. Myndigheterna kommer då inte längre att ha ett tryck på sig från befolkningen att sanera och kontrollera utbudet på nätet. Kanske, kanske kan synen på sexsäljarna också förbättras.

Samtidigt finns det ingen anledning att kineser ska tvingas ha exakt samma syn på sex, samlevnad och äktenskap som vi har i Sverige. Att hälften av alla äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa är inte så mycket att skryta med.

Skönhet.