Det är Gaza, Gaza, Gaza inom vänstern i bloggosfären och på ledarsidor just nu. Det är mycket sympati för och empati med de palestinska civila som fallit offer för de israeliska bombangreppen. Men det är en genomskinlig sympati vi ser – grundad i USA-hat, inte i empati med det kränkta människovärdet.

De israeliska angreppen i Gaza kallas för folkmord, vilket inte bara är en ren lögn utan också en förolämpning mot alla riktiga folkmord genom historien. Jag är som läsaren av denna blogg förmodligen lagt märke till inte särskilt engagerad i Israel-Palestinakonflikten och kommer inte att bli det på grund av den senaste tidens händelser heller. Inget har ju förändrats. Hamas fortsätter att bryta vapenvilor och skicka raketer över gränsen. Och Israel fortsätter att reagera med övervåld. Fokuseringen på denna konflikt är minst sagt överdriven.

Jag undrar var vänsterdebattörernas empati tar vägen när vi diskuterar folkmord i Darfur eller politiskt framtvingad svält i Zimbabwe och Nordkorea? Då är det dödstyst. Visst är det märkligt att för somliga är empatin bara förbehållen människor som dött på ”rätt” ställe?

Man dödad i helikopterattack i Darfur. Hade det skett i Gaza,
hade det varit synd om honom. Nu gäller folkrätten,
alltså staters rätt att göra vad de vill med sina befolkningar.