”Det är sedan länge känt att det inte finns något enkelt samband mellan de pågående klimatförändringarna och utsläpp av koldioxid. Det bör således erinras om att perioder av nedisning även förekom under tidigare geologiska epoker när koldioxidhalten var avsevärt mycket högre än i dag. Vidare är metan – där våtmarker och boskap står för över hälften av ett beräknat årligt utsläpp på 600 miljoner ton – en cirka 20 gånger effektivare växthusgas än koldioxid.”

Robert Nilsson, professor i toxikologi och mångårig expert vid olika FN-organ, gör på DN Debatt ett fränt angrepp på den svenska miljöextremismen och klimatalarmismen.

I samma tidning kan vi läsa att utställningen Tellus Art invigs i dag. Den visar barns teckningar om den globala uppvärmningen. Att skrämma barn om jordens undergång är inte bara dumt – det är faktiskt rent ut sagt vidrigt. Barn förväntas gå omkring med ont i magen av oro för ”en god sak”. Allt vett kastas över ända när klimatet kommer på tal. Det inkluderar som synes både kritiskt tänkande och omsorg om barnen.

Det har redan gått för långt. Att som politiker börja ifrågasätta relevansen i klimatmålen är som att skriva in sig själv på psyket för svåra hallucinationer. Det går helt enkelt inte att göra det och ha trovärdigheten som politiker i behåll. Dessutom möjliggör klimatalarmismen stora möjligheter för regleringsglada politiker som gillar att peta i människors liv.

Det är anmärkningsvärt att vi i denna ”upplysta” tidsålder, där vetenskap och expertråd är den nya religionen i allt från barnuppfostran till daglig kost, inte ställer krav på saklighet, evidens och en öppen och fri debatt i klimatfrågorna. Särskilt när konsekvenserna av klimathetsen blir en global masspsykos som kan kosta både pengar och människoliv om den inte stoppas.