Konst ska provocera och utmana, brukar det sägas. Det kan jag hålla med om, även om jag personligen hellre njuter av en bra film eller en vacker naturmålning än en nedsprejad tunnelbanevagn. SL har all rätt att polisanmäla det hela och kräva ersättning.

Det hävdas från Konstfacks sida att det inte är vandaliseringen av tunnelbanevagnen som är konst utan filmen av den. Konstfacks företrädare hävdade i Gomorron Sverige att gränsen går när andra människor kränks eller skadas. Men att förstöra andras egendom är tydligen acceptabelt. Ärligt talat skiter jag i om det är vandaliseringen eller filmen av händelsen som anses vara konst: det är likafullt ett brott. Satt i ett större perspektiv gör sig Konstfack dessutom skyldigt till att ytterligare höja biljettpriserna eftersom SL tvingas lägga ned oerhörda belopp på klottersanering och att laga de tåg som vandaliseras. Vi resenärer får givetvis betala.

Det finns gränser för när provokationer bara blir dumma och menlösa – och i det här fallet även brottsliga. Att måla av profeten Muhammed resulterade i en nyttig diskussion om yttrandefriheten i vårt samhälle. Även om konsten som sådan, i mitt tycke, var rätt kass lyckades konstnären Lars Vilks den gången åstadkomma något mer än bara ett dött konstverk. Men att vandalisera en tunnelbanevagn? Man kan lika gärna stoppa en kryddnejlika i urinröret. Konst är det fanimej inte.

Mathias Sundin blev irriterad och startade Facebookgruppen ”Inga mer skattepengar till Konstfack”. Joina.

Det här är konst!