Skandalen kring den seriemordsdömde Thomas Quick fortsätter att växa. Quick tog i höstas tillbaka samtliga erkännanden och menar att han inte har begått något av de åtta mord an dömts för men heller inte gjort sig skyldig till något av de andra mord han erkänt.

Många har hävdat detta hela tiden. Att Thomas Quick är mytoman och att allt han sagt bara är nonsens. Ändå var SVT-journalisten Hannes Råstams dokumentär om och intervju med Quick skrämmande. Är det verkligen så här det har gått till? Kan det gå till så? Svaret måste bli ja. Vi har sett andra liknande skandaler, exempelvis ”fallet Ulf” och bränderna i Falun (båda undersökta av nämnde Råstam). Och tittar man på den nya serien Advokaterna i TV4 blir man ännu mer deprimerad över tillståndet i den svenska rättsstaten.

Hannes Råstam har tittat på journalanteckningar som visar att överåklagare Christer van der Kwast varit i högsta grad delaktig i beslutet att ge en morddömd Thomas Quick frigång under vistelsen på Säters sjukhus. Under sin tid ute i det fria kunde Quick, som dokumentären visade, besöka Kungliga Biblioteket och på egen hand leta fram information om ett mord han senare kom att erkänna. Det är förstås anmärkningsvärt att en morddömd person hade möjlighet att röra sig fritt på detta sätt och det är lika anmärkningsvärt att en åklagare utövat påtryckningar på en chefsöverläkare (enligt denne på ett ”ytterst olustigt” sätt) för att frigången inte skulle dras in.

Thomas Quick kommer att begära resning i samtliga åtta fall. Om hans resningsansökningar godkänns är en helt annan femma. Det är många som har investerat väldigt mycket prestige i Quicks skuld och även om han dömts av tingsrätter i samtliga fall (vars professionalitet kan ifrågasättas), känns det onekligen som en Davids kamp mot Goliat. Quick är mer eller mindre enbart dömd på sina egna berättelser – att bara ta tillbaka vad som tidigare har sagts räcker förstås inte för resning. Rätten lyckades inte bevisa Quicks skuld – men dömde honom ändå. Nu är det upp till honom själv att bevisa sin oskuld.

På många sätt kan jag tycka att Hannes Råstam är en journalistisk hjälte. Han använder sitt arbete, sin plattform, för att avslöja betydande missförhållanden som rör hela vår rättsstat. Det handlar inte om gammal köttfärs eller dunplockade fåglar utan om grundläggande värden i vårt demokratiska samhälle: hur människor hanteras inom polisen och rättsväsendet. Det är därför lika skrämmande att människor bryr sig mer om köttfärs och fåglar än grundläggande demokratiska värden som det är att dessa värden hotas i Sverige i dag.

Ibland känns det som att det var rena rama turen att Sverige en gång i tiden blev en demokratisk rättsstat med grundläggande fri- och rättigheter. I dag tycks allt fler ta dessa för givna och blunda när de hotas. Ty om vi skulle försöka argumentera för införandet av dessa fri- och rättigheter i dag, skulle majoriteten antagligen inte bry sig. Den egna lilla världen med maxtaxa på dagis, rätt sorts märkeskläder och färsk köttfärs på ICA är viktigare. Tills den dagen då du själv sitter anklagad och dömd för ett brott du inte begått. Men det är så dags då.

Tidigare bloggposter:
De skapade ett monster
När oskyldiga erkänner

Övergiven.