Den fällande domen mot de åtalade i Pirate Bay-målet kändes inte särskilt oväntad, möjligen något strängare än många trott. Men vi vet ju att det bara är rond ett av… ja, hur många? Det finns ett intresse hos alla parter att få ett prejudikat så vi kan räkna med att detta går hela vägen.
Själv är jag mest fortsatt förbluffad över hur film- och skivbranschen fortsätter att framställa sig själva som dinosaurier. Det senaste helt sanslösa exemplet var när Universal såg till att trailern för den nya filmen Brüno plockades bort från YouTube! Vi pratar om branscher som bara tittar bakåt, som hellre går till domstol än försöker förstå varför den förlorar kunder och som över huvud taget inte har förmåga att tänka i nya banor och acceptera att tekniken har sprungit ifrån deras affärsidé. Både företag och politiker har varit rädda för utveckling. Discoavgift, den förestående dansbandsdöden, förbud mot parabolantenner, kassettskatt – lösningen har alltid varit att streta emot och hålla fast vid det gamla i stället för att utnyttja potentialen i det nya. Det finns fog för att använda ordet alarmism här, ty likt miljöalarmismen dyker den upp med jämna mellanrum och målar upp nya hot som avgörande och alarmerande. Och alltid visar det sig handla om överdrifter och lögner.
Jag gillar musik. Den fungerar som humörtermometer. Vid gott humör blir det mycket glad afrikansk samba, vid deppiga stunder Ludovico Einaudi och finns det skäl att vara irriterad och förbannad kan Pain få göra mig sällskap. Numera står bara alla gamla skivor och dammar i hyllan, all musik spelas på datorn eller i iPoden. Men vill jag föra över musik från mina skivor till datorn kan det bli problem. Vissa av dem är nämligen kopieringskyddade och min Iron Maiden-skiva går inte ens att spela i iTunes utan öppnar ett eget litet program när jag trycker in skivan. Kopieringsskydd går säkerligen att komma runt om man bara anstränger sig lite – personligen blir jag mest irriterad och framför allt förvånad över företagens dumskallighet. Följden blir att jag laddar ned låtar som jag redan har köpt på CD och aktar mig för att köpa en skiva i framtiden. Vad tjänar skivbolagen på detta? Tjockskallighet ska aldrig löna sig på en marknad.
Domen mot de fyra personerna runt Pirate Bay kommer att få konsekvenser. Vilka vet vi ännu inte. Hur kommer vi om 15 år se tillbaka på tiden strax efter millennieskiftet? Är det med nostalgi vi kommer att minnas de sista åren av frihet på Internet eller kommer vi att minnas dem som en början på något ännu större, friare och bättre? Just nu, när regleringskåta politiker på både nationell och internationell nivå vädrar blod och den fria kommunikationens strupe har blottats, känns det som om vi kan uppleva de sista skälvande åren med ett någorlunda fritt Internet. Låt oss hoppas att den känslan är helt missvisande. Det finns trots allt en gryende motståndsvilja bland unga. Finns det vilja till motstånd, finns det hopp.
Världen har förändrats mycket på 30 år. Men för vissa är den sig precis lik.
Makten mot tekniken – just så! Monopolkapitalet är inte längre innovativt; tvärtom. Ny teknik hotar miljardärerna. Ny teknik måste reserveras för miljardärerna. Folket berövas ny teknik. Ny teknik för folket måste stoppas; destrueras; historiens klocka vridas tillbaka. Miljardärerna tar allt, åt alla andra: slaveri.
Vi måste se det fulla allvaret! Hela makteliten, med gammalmedia bakom ryggen, går nu till ursinnig attack mot vår frihet. Nattsvart reaktion är i rörelse.
Alliansregereingen är i ett slag lika diskrediterad som rögröna rötan blivit genom wanjaaffären.
I dag Pirate Bay, i morgon Google, i övermorgon hela internet.
Revolutionen måste börja NU. Den kan inte vara en tebjudning. Striden kan inte föras med brevkampanjer och annat beskedligt nojs som bara visar svaghet, och som tyrannerna blankt och föraktfullt struntar i. De har visat vad de går för. De är totalt hänsynslösa. Demokratin har blivit farlig. Den måste krossas till varje pris. Det är vad det hela handlar om.
Den hårda domen oväntad? Sannerligen inte för mig, inte. Jag har aldrig hyst några illusioner.
Ni skall få SE!
Klassanalys: med en gång hela medelklassen, som kontrollerar internet, står nu under det globala monopolkapitalets hänsynslösa offensiv. Medelklassen är nu för sin överlevnad tvungna att söka sina vänner nedanför, inte ovanför. Frihetskampen måste kombineras med den folkliga kampen för vår välfärdsstat. Nyliberalismens skattekverulanter har avslöjat sig som monopolkapitalets hejdukar. Medelklassen måste förena sig med arbetarklassen och svenskarna med invandrarna. HELA det blockpolitiska etablissemanget har ställt sig i tjänst hos ultrareaktionens mörkerkrafter. Reinfeldt som Sahlin. Motkraft: det är rätt att göra uppror. Paris comme les banlieus. Minns Kommunen.
1789; 2009!
SVERIGE UT UR EU!
– Peter Ingestad, Solna
För 100 år sedan var musiker hänvisade till att tjäna pengar på konserter, spela på krogar eller stå i ett gathörn. Uppfínnare skapade den tekniska utvecklingen med 78-varvare, LP skivor, CD och DVD, radio och TV som möjliggjorde att musiker kunde nå över hela världen med sin musik. Dock krävdes mellanhänder i form av kapitaltung industri såsom radio- och TV- bolag, fabriker för skivtillverkning och distributionsnät. Genom övergång från analog till digital teknik, internet och datorer har den tekniska utvecklingen gjort mellanhänder mellan musiker och konsumenter överflödiga och pressat marginalkostnaden för distribution till nästan noll.
Den därmed obsoleta skivindustrin m.fl. hävdar då rätten att även i framtiden tjäna minst lika mycket som de gjorde under en historisk tillfällighet under ett antal decennier.
Detta är naturligtvis dömt att misslyckas. Skivindustrin m.fl. kommer och är dömda att gå i graven. Musiker och konsumenter kommer att befrias från den börda som en obsolet industri utgör.
Tyvärr förstår inte en del musiker detta och de tror felaktigt att skivindustrin jobbar för musikernas intressen.