”Ingen opinionsbedömare hade kunnat förutse att ett parti kunde göra så många misstag under några få månader som Socialdemokraterna gjort.”
Synovates Nicklas Källebring uttrycker det ganska tydligt. Om jag inte hade tyckt så genuint illa om flottsuggan Mona Sahlin, hade jag i dessa dagar nästan tyckt lite synd om henne. Hon framstår alltmer som politikens Nalle Puh: snäll, harmlös men ack så korkad (det faktum att Puh även saknar underbyxor och är bästa kompis med en gris får jag fundera vidare på…).
DN/Synovates mätning bekräftar tidigare mätningar: besvikna socialdemokrater väljer soffan eller regeringen. Mona Sahlins parti letar sig ned mot 30 procent samtidigt som Moderaterna letar sig upp från samma siffra. Sannolikt straffar många sossar sitt parti just nu, men de kommer likt förbannat att ”rösta på demokraterna” när det vankas riksdagsval.
Höga opinionssiffror för Moderaterna i mellanvalstider är inget nytt. Skillnaden denna gång är att partiet redan har 26 procent att utgå från sedan valet 2006. En ökning upp mot 30 procent, om inte annat på bekostnad av de övriga allianspartierna, är inte längre en omöjlighet.
Tendensen att Moderaterna stärks på Folkpartiets, Kristdemokraternas och Centerns bekostnad har varit tydlig länge. De övriga partierna riskerar att bli marginaliserade 5-procentspartier i en framtida regering fullständigt dominerad av Moderaterna. Om det hade varit de gamla goda Moderaterna hade detta varit ett drömscenario. Nu är det i stället de nya socialdemokratiska Moderaterna vi talar om, och därmed snabbast möjliga väg till fortsatt sossepolitik. Det som framför allt stärks med Moderaternas framgångar är Per Schlingmanns och Fredrik Reinfeldts ”förändringsarbete”, det vill säga vandring mot och förbi den politiska mitten. Väljarna belönar sossefieringen av borgerligheten.
Avslutningsvis hamnar en viktig faktor ständigt utanför diskussionen, det är som om vi låtsas att den inte existerar: Kristdemokraternas usla opinionssiffror. De hamnar åter igen under riksdagsspärren. Göran Hägglunds arbete för att göra KD till ett mittenparti alienerar stora delar av partiets moralkonservativa väljare och kan mycket väl komma att kosta partiet en plats i riksdagen 2010. Hur mycket vågar Kristdemokraterna lita på att ”kamrat 4 procent” ska fungera även denna gång?
Mona.
Jag undrar om det inte är den uteblivna uppgången från i fjol vi ser. Den som skulle ha kommit om inte Alliansen envisades med att knuffa igenom FRA-lagen trots att det skrämde bort en massa potentiellt allierade. (Vilket betyder att det är säkrast att avskaffa lagen, plugga igenn alla rättsosäkra hål eller göra något annat vettigt.)
Eller också är opinion bara obegripligt.
/Berra
Du anser kanske att det är bättre att vara nyliberal i opposition än, att göra vissa eftergifter.
Kanske Bo Lundgren kunde vara någonting – ont i huvet= sänk skatten, utslag på lilltån =sänk skatten Vänta ett tag och se hur utvecklingen går. Vi är moget för ett Moderat samhälle , men inte för ett nyliberalt – ännu så länge.
Opinionsundersökningar är nästan alltid obegripliga. Men att väljarna straffar en tafatt människa som Mona Sahlin är tämligen begripligt. Det är bara trist att ideologiskt bottenskrap som Schlingmann och Reinfeldt belönas av väljarna.
Ekstedt: Med Reinfeldt får vi varken ett moderat (i traditionell mening) eller nyliberalt samhälle, utan ett socialdemokratiskt.