Internetcensuren sprider sig över världen. I vissa länder är det värre än i andra. I Kina har vissa fått nog. Enligt Financial Times lades följande meddelande upp på kinesiska bloggar och forum nyligen:

”Hello, internet censorship institutions of the Chinese government. We are the anonymous netizens. We hereby decide that from July 1 2009, we will start a full-scale global attack on all censorship systems you control.”

Jag var i Beijing under FRA-kalabaliken i fjol och hade svårt att följa med i bloggosfären eftersom Blogger var spärrat. Det gick utmärkt att blogga, men jag kunde inte läsa min eller någon annans blogg. Nu vill de kinesiska myndigheterna trappa upp kampen mot ett fritt Internet genom att installera mjukvara på datorna som håller kollen, kallad Green Dam/Youth Escort. Det låter väldigt oroväckande. Men kommer detta att lyckas?

Kina har flest Internetanvändare i världen, och de blir ständigt fler, och även om de jag har sett på Internetkaféer mest verkar sitta och spela och chatta, är det uppenbart att viljan att få använda Internet efter egen vilja finns även här. Allt fler får dessutom uppkoppling i sina egna hem, vilket ytterligare kan stärka kravet på ett fredat privatliv online. Omvärlden kan inte bestämma åt den kinesiska ledningen. Men internationella storföretag som Dell, Microsoft, Google och HP kan protestera och vägra att tillhandahålla tekniken. Hur långt det räcker är en annan femma eftersom kinesiska företag ständigt utvecklar egen teknologi på en rad områden. Målet för den kinesiska ledningen är att alla datorer ska ha inbyggd Green Dam. Att tvinga myndigheter och skolor att installera programmet är en baggis. Den stora utmaningen, och det verkligt stora hotet, är att regimen även strävar efter att varenda liten privatägd laptop ska ha programmet förinstallerat. Det ska helt enkelt inte gå att slippa. I vanlig ordning kommer den vetgirige att hitta vägar runt mjukvarans vakande öga. Men den stora massan kommer inte att göra det.

Precis som Hax påpekar, finns en risk i att västerländska politiker i stället för att kritisera Kina och andra länder, börjar kopiera deras metoder. Även politiker i väst nämligen har intresse av att hålla koll på vad du och jag gör på nätet. Hadopi och IPRED är ingen slump. Skillnaden är att medan nätcensuren i länder som Kina och Iran först handlade om att trycka ned oppositionella åsikter och i väst främst handlat om ”kampen mot barnporr”, kan vi i slutändan vandra hand i hand och få ett statligt övervakat Internet. Där och då spelar det faktiskt mindre roll om de första regleringarna var av ett ädelt motiv eller inte.

Att strida för ett fritt Internet i Kina, Iran och andra Internetfientliga länder är viktigt. Men först och främst måste vi se till att hålla rent hus här hemma!