Sakine Madon går åter igen till attack mot oss studenter, som hon anser är bortskämda. Det värsta är att hon till viss del har rätt.

Expressens fattigdomsserie (enligt kvällspressens helt egna definition) och Aftonbladets förfärliga fattigblogg… Det har blivit på modet att lyfta fram ”det nya fattig-Sverige”. Studenternas situation brukar ofta lyftas fram som ännu ett exempel på en grupp som har det riktigt knapert i samhället. Och visst är det ekonomiskt tufft att leva på studiemedel, inget snack om saken. Men är studenter därmed en utsatt grupp i samhället?

”Det är alltså, enligt retoriken, oerhört synd om dem som har kommit in på högre utbildning (grattis ni som har det!), som lever i ett land där utbildningen är avgiftsfri och som dessutom får 7 820 kronor per månad i studiemedel. Förlåt, men i vilken värld lever man om man tror att det är utsatthet?”

Först bör vi konstatera att av de 7 820 kronorna som CSN varje månad betalar ut (ungefär 2 000 kronor mindre i maj och december, lika mycket mer i januari och augusti) är över 5 000 kronor lån. Bidragsdelen är ungefär en tredjedel. Därefter bör vi göra klart att detta kan vara allt från en hygglig försörjning till ett liv på korv och makaroner, oftast helt beroende på hyran. Jag har upplevt båda.

Jag har bloggat tidigare om att det finns bortskämda studenter som anser att de bör ha råd att äta ute, dricka latte varje dag, handla dyra kläder, gå på krogen varje helg och ändå ha pengar över. Jag förstår att detta kan väcka anstöt hos vissa, särskilt hos ensamstående föräldrar som har svårt att få ihop pengar till nya vinterskor till barnen eller hos människor som av olika anledningar lever på försörjningsstöd eller sjukersättning. Att kalla fullt friska studenter för en utsatt grupp är trams. Jag gissar dessutom att studentlivet är betydligt mer stimulerande än att leva på försörjningsstöd. Att ha en lägre ekonomisk standard under studentåren hör till.

Som student ser jag båda ytterligheterna: å ena sidan de som lyckas leva på studiemedel och till och med spara pengar och å andra sidan de som köper lunch var och varannan dag, dricker latte och slösar på krogen. Var student får göra sitt val, men kom inte och klaga på ekonomin om alla pengar försvann på Stureplan förra helgen. Det är fanimej pinsamt.

Själv har jag alltid varit ekonomiskt disciplinerad, vilket underlättar när marginalerna är väldigt knappa. Jag tittar ut något jag vill ha och sparar sedan till det. Jag vardagsslösar aldrig. Eftersom resor är min stora passion, är det alltid en resa som finns i blickfånget och som jag sparar till. Denna sommar var det Thailand, i vinter är det (förhoppningsvis) Kina igen. Tricket är att dra in på nöjen i vardagen, laga mat i stället för att äta ute, ligga på och låna kursböcker i stället för att köpa (samordna i klassen så långt det är möjligt) och inse att man faktiskt inte kan göra allt man vill göra just nu.

På grund av heltidspraktik+halvtidsstudier kommer jag inte att ha tid att jobba under hösten (om nu ingen är villig att betala mig för att skriva, förstås), vilket gör att alla pengar får tas från studiemedlet och bostadsbidraget och inte från någon lön. Men det ska nog gå. Det blir inga klädinköp och väldigt lite latte och öl framöver helt enkelt. Men vet du? Man överlever det också.