”En våldtäkt är alltid en våldtäkt.” Så brukar det heta i våldtäktsdebatten när någon person har blivit frikänd (men som enligt somliga borde ha dömts) eller när någon inte har fått ett tillräckligt hårt straff. Vad som har skett i Sverige, är emellertid att våldtäktsbegreppet har urholkats.

Jag har skrivit om detta tidigare (men tänker vara lat och inte länka till alla tidigare bloggposter i ämnet så länge jag sitter pa ett segt Internetkafe i Thailand) och min poang kvarstår: skilj på våldtäkt och sexuellt utnyttjande! Skilj också på våldtäkt och sexuellt ofredande. Om allt är våldtäkt, är snart ingenting våldtäkt. Begreppet förlorar sin betydelse. Det finns en orsak till att vi brukar skilja mellan våldtäkt, sexuellt utnyttjande eller ofredande. Det är av samma orsak som vi skiljer mellan mord, dråp och vållande till annans död.

Det aktuella exemplet är en kvinna och en man som känner varandra. Kvinnan säger att hon inte har lust i dag, mannen genomför ett samlag ändå. Oschysst, tycker kammaråklagare Rolf Hillegren. Men inte värt två års fängelse. Det han menar, om jag tolkar honom rätt, är att vi bör skilja mellan (exempelvis) en överfallsvåldtäkt med inslag av hot och våld och ett fall i sängkammaren hemma där den ena partnern inte har lust just nu. Jag håller med honom. Tjatsex har nog de flesta ”drabbats” av i någon mån utan att för den sakens skull uppleva sig ha blivit våldtagen. Man kan tycka att det var dåligt eller onödigt, men det är en ofantlig skillnad mellan det och att med våld ha blivit tvingad till något man inte vill.

Om vi likställer allt detta, förlorar våldtäktsbegreppet sakta sin betydelse. Ar det vad feministerna vill?

Föga förvånande är folk skogstokiga över kammaraklagarens uttalande.