Socialdemokraterna vill höja skatterna för att ”säkra jobb och välfärd”. Udden riktas mot de välbeställda, men vem är det egentligen som kommer att få betala?

Den universella välfärdsmodellen kräver ett högt skatteuttag. Av alla. Det räcker inte att endast beskatta miljonärer hårt, särskilt inte i Sverige. Det är den stora lönearbetande låg- och medelinkomsttagaren som bär upp den offentliga sektorn. När Socialdemokraterna säger att de vill höja skatterna för att satsa på jobben och välfärden under nästa mandatperiod, är det därför låg- och medelinkomsttagare som bör dra öronen åt sig. Det är de som kommer att få betala.

Mona Sahlin kommer in i det sista att förneka att det blir några skattehöjningar för landets alla sjuksköterskor, servitriser och fabriksarbetare. Det är ju i dessa grupper partiet har många av sina kärnväljare. Men Lars Ohly har varit ärligare. Vänsterpartiet vill inte bara rulla tillbaka fastighetsskattereformen utan också jobbskatteavdraget. De mellan 1 000 och 1 500 kronor som många normalinkomsttagare har fått i sänkt skatt ska alltså tas tillbaka. Skillnaden mellan plus och minus kommer att rubbas för många. Hur detta kan presenteras som en politik för låginkomsttagare vete gudarna.

Det finns en tydlig retorisk skillnad mellan Alliansen och oppositionen när det gäller skatterna. Medan Alliansen talar om att ge tillbaka till medborgarna, talar den rödgröna oppositionen om skattepengarna som om de tillhörde politikerna, som om Mona, Lars och Peter/Maria över huvud taget inte var medvetna om att det faktiskt är arbetande människor som betalar in de där pengarna innan de kan fördelas. Denna nonchalanta syn på människors hårda arbete bör vi hålla i minnet.

Inte bara moraliskt utan även krasst ekonomiskt är det fel att höja skatterna. Krisen är sannolikt ännu inte över. Att börja höja inkomstskatter när konsumtionen behöver komma igång igen, är korkat. Alliansen har gjort mycket dumt under sina år vid makten, men i skattefrågan har de trots allt överlag drivit på i rätt riktning. Målet bör vara att lämna tiden som högskattestat och blicka mot en framtid som effektiv och välfungerande lågskattestat. Men dit vill nog inte Reinfeldt gå.