Knäpp gylfen och packa väskorna. EU-superstaten är snart här.
Lissabonfördraget är slutligt ratificerat och påtvingat Europas folk. Det är en dag vi alla nog insåg skulle komma, ändå känns det dystert. Och hopplöst. Vad kommer nu kunna hindra EU från att bli den superstat så många varnat för i decennier? Bollen, som tillfälligt stannades upp, har åter satts i rullning. Marschen bort från den västerländska demokratin kan fortsätta.
Mörkret väntar.
Fast det är ju EU-parlamentet (som är folkvalt), ministerrådet (som är utsett av folkvalda) samt kommisionen (som är utsett av folk utsedda av folkvalda) som stiftar lagarna i EU. Visst, det hade kunnat vara mer demokratiskt, men det är ingen katastrof. Väl…?
Grejen är att gränsen för maktförskjutning till EU i princip har avskaffats. EU kommer att bli mäktigare på de enskilda medlemsländernas bekostnad. Redan i dag härrör runt 75 procent av all lagstiftning i Sverige från EU. Det lär inte bli mindre. Överstatligheten kommer att öka markant.