Afrika vill ha mer pengar. Mycket mer. Ett 50-tal afrikanska stater uppges kräva att den rika världen ska avsätta fem procent av BNP för att bekämpa klimathotet i Afrika. Märk väl att stolta Sverige avsätter en procent av BNP i bistånd varje år. Det är alltså hiskeliga summor vi pratar om.

De afrikanska länderna uppges dessutom kräva 400 miljarder dollar här och nu för att bekämpa torka och orkaner i sin del av världen. Fint. Kan inte vi i Sverige få åtminstone en tiondel av de pengarna för att (hur det nu ska gå till) bekämpa kyla, is och mörker i vår del av världen?

Även Kina, som redan är en betydande handelspartner för många länder i Afrika, sätter hårt mot och hårt. Premiärminister Wen Jiabao uppges ha lovat att han inte tänker skriva under ett avtal som inte innehåller omfattande ekonomiskt stöd till Afrika. Det är inte osannolikt att Indien kommer att framföra liknande krav för att flytta över den ekonomiska bördan till i-världen.

Dessa pengar kan de (förhoppningsvis) glömma. Om vi har tur, kommer Kinas och de afrikanska ländernas påtryckningar resultera i platt fall för Köpenhamnsmötet när det gäller åtgärder mot ”klimathotet”, alternativt resultera i en kompromiss som inte är fullt lika skadlig. Ett misslyckande i Köpenhamn vore den bästa utgången för både plånbok och själ. Då kanske vi kan koncentrera oss på verkliga problem i Afrika som vi enkelt kan lösa, såsom bristen på rent vatten.