Sverige måste lämna Afghanistan, kräver kommunisten Åsa Linderborg. Sådant är lätt att kräva. Och det gör vänstern ofta. Men i vanlig ordning erbjuds inget som helst alternativ till den utländska militära närvaron. Vilka ska garantera säkerheten i landet innan den afghanska armén är utbildad och tillräckligt stark för att kunna stå emot talibanerna på egen hand? Inget svar. Vilka ska försvara biståndsarbetarna, flickskolorna, alla som hjälper till att bygga upp landet igen? Talibanerna skjuter nämligen på allt. Inget svar.
Din tystnad är ekande, Åsa Linderborg. Innan du och dina åsiktsfränder inom den extrema vänstern har några som helst svar på hur säkerhetsläget i Afghanistan ska kunna förbättras för att möjliggöra en fortsatt biståndsinsats, har dina krav på ett svenskt utträde ingen som helst trovärdighet. Slagorden ekar tomma.
Och är du själv beredd att åka dit ner? Det är lätt att snacka thaifitta när man själv inte står som föremål för sökarljuset. Ok, men så här då: Är du beredd att skicka din egen bror, bästa kompis, syrra eller flickvän?
/realisten
Jag är inte för värnplikt. Det handlar således inte om att "skicka iväg" någon. Vuxna människor måste fatta egna beslut. Om en anhörig till mig skulle fatta det beslutet, skulle jag självfallet stötta personen i fråga. Men vara orolig.
Fast den här bloggposten handlade ju inte om anhörigas oro för soldaterna utan om säkerhetsläget Afghanistan, vilket du smidigt undvek.
På vilket sätt skulle jag vara ansvarig för säkerheten i Afghanistan? Och varför vill du med våld tvinga mig att betala för krigföring/nationsbyggande på andra sidan jorden?
Jag är tydligen inte vuxen för jag kan inte fatta beslutet att inte finansiera den här idiotiska operationen.
Obs. Det var inte jag som skrev den första kommentaren.