Till skillnad från borgerliga politikers beskrivningar av vänsterns politik hävdar vänstern att borgerliga människor är direkt onda. De vill människor illa. Därför sänker de skatten för bara de riiika. De vill helt enkelt jävlas med människor som har mindre pengar. Utifrån denna tes argumenterar socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister.

Från vänsterhåll pratas det ofta om ”fattigdom i borgarnas Sverige”. Den existerar givetvis för att alliansregeringen vill människor illa. Var fjärde ensamstående mamma är ”fattig” enligt det i-landsmässiga sättet att räkna (= när hushållets disponibla inkomst är lägre än 60 procent av medianinkomsten för svenska hushåll). Följden blir att dessa familjer inte har råd att göra det som många andra familjer kan. Ursäkta, men det är ingen mänsklig rättighet att åka på skidsemester varje sportlov, bada i Thailand varje sommar eller köpa märkeskläder.

Och detta vill Vänsterpartiet lösa genom att höja skatten för låginkomsttagare med runt 12 000 kronor om året? Ja, det låter ju som en strålande åtgärd mot fattigdom. Kläm åt folk ännu hårdare. Minska deras möjligheter att själva påverka sin ekonomiska situation genom arbete. Är inte det ondska så säg?

Apropå ”gott” och ”ont” i politiken kommer jag att tänka på följande scen ur komediserien Coupling. Med den önskas god fredagskväll.