De flesta väljare bryr sig inte om de riktigt stora, principiella och för demokratin grundläggande frågorna. Det är, minst sagt, ett problem.

Vi har sett det så många gånger nu. Allmänhetens ignorans av det som är viktigt till förmån för detalj- och tramsfrågor. 4 av 10 som röstade i Aftonbladets webbomröstning gällande huruvida det var rätt eller fel att hänga ut misstänkta sexköpare gav Beatrice Asks förslag tummen upp. Webbomröstningar ska ses för vad de är, men eftersom Aftonbladets lockar osedvanligt många röstande (i detta fall runt 60 000) säger de ändå något om allmänhetens åsikter. 4 av 10 svenskar sågar alltså själva grunden för den västerländska rättsuppfattningen, devisen att den som ej är dömd i domstol ska betraktas som oskyldig. I pöbelns värld är själva misstanken nog för att framtvinga lynchjustis. Det är både förfärande och oroväckande. Men egentligen inte så förvånande. Det är förmodligen samma människor som ständigt skriker efter högre straff och längre batonger. Det är troligen samma personer som vet precis vem som vann senaste Idol men som med nöd och näppe vet att Sverige har något som kallas grundlag.

Detta förhållande blir tydligt när man betänker vilket avsnitt av samhällsprogrammet Uppdrag granskning som väckt flest reaktioner hos tittarna. Gällde det ”fallet Ulf”, den felaktigt incestdömde pappan som slutligen friades efter flera år i fängelse? Eller var det månne avsnittet om den socialdemokratiska regeringens hantering av Estonia-affären? Självfallet inte. Det var avsnittet om felmärkt köttfärs på ICA. Sådant engagerar, sådant känns nära. Frågor om yttrandefrihet, informationsfrihet på nätet och rättssäkerhet gör det uppenbarligen inte. Alla handlar ju köttfärs på ICA medan få kan sätta sig in i hur det känns att bli felaktigt utpekad som barnvåldtäktsman (”och var han inte skyldig ändå, tro…?”). Sveriges genom tiderna värsta rättsskandal (som även kan vara i särklass i ett internationellt perspektiv), Thomas Quick-utredningarna, har gett några minuter i TV. Allmänheten bryr sig ännu mindre.

Det är som om stora frågor om rättssäkerhet inte berör människor. Som om det inte är viktigt att ha fungerande domstolar. Om staten inte lyckas upprätthålla och försvara våra grundläggande fri- och rättigheter spelar maxtaxa på dagis, skatteavdrag för hushållsnära tjänster, jämställdhetsbonus och fan och hans moster ingen roll. Ty då är demokratin redan besegrad. Vi ser oerhört oroväckande tendenser i många demokratiska stater världen över. Lilla Sverige följer lydigt efter.

Allt som behövs är att vanligt folk orkar bry sig om själva fundamenten i vår demokratiska rättsstat. Men jag förmodar att Körslaget blev för utmattande.