”Det är inte supereffektivt eftersom sidorna kan uppstå igen, men det är i alla fall ett sätt att hindra tusentals människor från att titta på detta.”

EU-kommissionären Cecilia Malmström har kritiserats för sin vilja att filtrera internet som ett led i kampen mot barnpornografi. Själv förstår hon över huvud taget inte kritiken eftersom barnporr och censur ”knappt kan nämnas i samma mening”. Hon missar förstås poängen. Detta är ingen kamp för människors rätt att titta på övergreppsbilder (huruvida det bara är barnpornografi som fastnar i polisens filter är också en diskussion), det handlar om vilken rätt staten ska ha att censurera material på internet. Det handlar om informationsfriheten på nätet.

Antingen finns informations- och yttrandefrihet. Eller så finns den inte. Börjar man censurera visst material, öppnar man upp för möjligheten att tänja på gränserna. Vad säger att morgondagens makthavare i EU inte tycker att all porr ska förbjudas? Att sidor med känsligt politiskt innehåll ska censureras? Att Malmström inte vill se censuren ur detta längre tidsperspektiv är inte förvånande. Hon är folkpartist och därmed principlös. Men det är en oroväckande utveckling vi ser.

Det säger dessutom något om kommissionärens prioriteringar när det är så viktigt att förhindra att människor tittar på vissa bilder och filmer att staten måste gå in och censurera vissa sidor på nätet. Låt polisen fokusera på dem som begår själva övergreppen i stället och låt internet vara fritt!