Att göra en erotisk utställning i Sverige är inte lätt i dessa dagar. Antingen angrips den av bindgalna nazister eller kritiseras av konstvetare för att vara ”heteronormativ och patriarkal”. Gemensamt för dessa två grupper är att de vill att konst ska vara på ett särskilt sätt.

Nationalmuseums konstutställning ”Lust och last” väcker känslor. Några konstvetare ställer sig frågande till de utvalda motiven i utställningen. ”Kan det vara så banalt att syftet är att erbjuda en fristad för legitim konsumtion av erotiska bilder skenbart frikopplad från tids- och rumskontexter: en pornotopia?” Det tycks således även vara det faktum att nakna och halvnakna kvinnokroppar är en stor del av utställningen som retar konstvetarna. Det blir ju nästan…porr! Och sådant bör beivras, minsann. Handlar det om det rena offentliga rummet igen? Om att lägga saker till rätta för att vara rätt ideologiskt, rätt genusvetenskapligt och, i detta fall, rätt konstvetenskapligt?

Konst borde få stå över allt detta. Konst ska få uppröra, väcka avsky, irritera. Det ska vara onanerande präster, lesbiska nunnor, homosexuella nazister – ja, vad du vill. Ständigt på gränsen. Tyvärr har konsten blivit allt fegare med åren. I takt med att samhället renas från sådant som kan anses förfula det och allt som kan uppröra någon i något specifikt sammanhang, får vi en allt fegare och mer politiskt korrekt konstvärld. Det är nog bara en tidsfråga innan en konstombudsman inrättas.