Nationaldag. Hur jag än försöker kan jag inte riktigt frammana några nationalistiska känslor. Jag kan inte känna mig stolt över att vara svensk. Och egentligen vore det fånigt. Varför man ska känna stolthet över att ha medborgarskap i en viss nation förstår jag inte.

Den sliskiga amerikanska patriotismen och den norska syttende mai-yran är jag gärna utan. De enda tillfällen vid vilka jag kan känna några starka känslor för Sverige är egentligen i sportsammanhang. Men då går de över ganska fort efter slutsignalen eller medaljceremonin.

Däremot anser jag att Sverige ska vara en suverän stat. Vi ska samarbeta och frihandla med andra länder, men vi ska inte stå under någon europeisk överhöghet. Vi ska välja våra företrädare i allmänna val. De ska inte utses bakom lyckta dörrar i ett annat land. Det är raka motsatsen till demokrati. Sett ur detta perspektiv blir det ganska märkligt att fira nationaldagen. Sverige är ju inte fritt. Första steget mot självständighet är ett utträde ur EU.

Nationaldagsfirandet i Sundsvall lockade åhörare med Måns Zelmerlöw.