I tyska Bonn installeras betalningsautomater i prostitutionsstråken. Eftersom det är svårt att få gatusexsäljarna att betala skatt på vanligt vis hoppas politikerna att automaterna ska få de arbetande att åtminstone lägga i 6 euro per kväll för tillstånd att arbeta. Ett liknande system finns redan i Dortmund.

Det är i grunden positivt att myndigheterna vill att även sexsäljare ska vara en del av det skattebetalande samhället i likhet med alla andra. Men betalningsautomater är en knäpp väg att gå. I bordeller är det tämligen lätt för skattemyndigheten att hålla viss koll, men gatusexsäljare har ingen fast adress (även om prostitutionskvarteren faktiskt tycks förbli desamma i de flesta länder år efter år). Saken borde kunna lösas på normal väg med redovisad inkomst. Utöver detta får nog myndigheterna helt enkelt räkna med viss svinn i denna grupp.

Tanken är att sexsäljarna ska betala och få en biljett de kan visa upp för kontrollanter. Det liknar mer en parkeringsbiljett än ett slags rättvis beskattning. Doña Carmen, som är en stödgrupp för sexsäljare, är föga förvånande negativa till Bonns tilltag.

Ändå är Tyskland överlag ett föredöme, särskilt jämfört med ett Sverige som är att betrakta som rena u-landet i dessa frågor. En kammarrättsdom från 2007 fastslår att pengar från sexarbete är skattepliktig inkomst, men svenska politiker fortsätter att envisas med att det dels inte är ett arbete, dels inte handlar om sex.