Fredrick Federley och Lena Ek formulerade i går en skarp kritik mot den utveckling vi sett i västvärlden efter attentaten den 11 september för tio år sedan. Debattartikeln sammanfattar inte bara vilka åtgärder mot vanliga laglydiga medborgare som vidtagits på båda sidor Atlanten utan sätter också fingret på något ännu mer väsentligt: frånvaron av debatt.

Också jag hoppas att det ”nya” Centerpartiet (hur nytt det blir återstår att se) inte kommer att rädas konflikter när stora värden som rätten till ett privatliv och andra grundläggande fri- och rättigheter står på spel. Men även om Centern skulle framträda som garanten för åtminstone en frihetlig röst i riksdagen kvarstår grundproblemet att medborgarna inte bryr sig tillräckligt mycket om dessa frågor. De blir inga stora valfrågor och i Sverige har politiken snuttefierats så till den milda grad att avdrag för hushållsnära tjänster blir den stora snackisen under en valrörelse.

Den stora utmaningen är således att tydliggöra för väljarna vad som står på spel här: din och min rätt till ett privatliv, din och min rätt till ett liv i skydd av staten, inte under hot av densamma. Många känner inte till vilka lagar som stiftas, andra har inte förstått konsekvenserna av dem. Antalet i väljarkåren som aktivt hejar på en ökad övervakning torde vara synnerligen få. Nej, det är den stora tysta massan som möjliggör FRA-lagar, datalagringsdirektiv, utlämning av bankuppgifter till främmande makt och filtrering av Internet. Det är den massan som Centerpartiet måste nå om dessa frågor ska bli något annat än ett intresse för några få politiska bloggare.

En stor pedagogisk utmaning väntar. Centerpartiet har i sanning en hel del att bevisa.

Läs även: Federley, Lake, Anna Troberg, Robsten