Jag delar inte många åsikter med konservative Roland Poirier Martinsson. Men hans kritiska inställning till radikal- och statsfeminismen kan jag skriva under på. Däremot tror jag att han (som så ofta) gör en felaktig slutsats när han dödförklarar dessa feministiska strömningar i Sverige. Jag vill påstå att de lever i allra högsta grad.

Det är förvisso sant att den feministiska lagstiftningstakten har saktat ned sedan Socialdemokraterna fick lämna regeringskansliet och Vänsterpartiets inflytande upphörde. Men Moderaterna är i dag ett statsfeministiskt regeringsparti. Det var Moderaterna som såg till att sexköpslagen skärptes. Alliansregeringen har därtill infört en så kallad jämställdhetsbonus för att förmå småbarnsföräldrar att dela tiden lika med sina barn.

Det finns många exempel på att stats- och radikalfeminismen lever och frodas. Det startas allt fler dagis med genuspedagogik, debatten i medierna utgår ständigt från hur vi ska få en jämn fördelning på arbetsplatser och i bolagsstyrelser och det tas för givet att politiker måste påverka medborgarna så att de lever enligt den korrekta jämställdhetsmoralen.

Statsfeminismen är således långt ifrån ute. Den har snarast kommit att växa ihop med det politiska systemet och följer numera med i mängder av beslut på både nationell och lokal nivå.