Jag råkade snubbla in i ett avsnitt av det smått outhärdliga programmet Dr. Phil härom kvällen. Ämnet var emellertid lite intressant. Det handlade nämligen om kvinnors våld mot män – både psykiskt och fysiskt.

Berättelserna föreföll identiska med dem när män slår sina fruar och flickvänner. Men problemet underskattas sannolikt. Föreställningen att ”en god karl reder sig själv” lever kvar. Dessutom är det pinsamt att som man berätta för vänner och bekanta att man blir misshandlad av sin kvinnliga partner. Här finns sannolikt skäl att använda det slitna begreppet ”mörkertal”.

Den svenska debatten handlar alltid om kvinnor som misshandlas av sina män, att detta är ett samhällsproblem och, enligt feministerna, ett tecken på den manliga dominansen över kvinnan. Några individuella förklaringsmodeller accepteras i princip inte.

Aldrig nämns att det faktiskt finns män som misshandlas av sina fruar och flickvänner och att sådana förhållanden bär sin egen problematik vad beträffar skuld och skam för den drabbade. Och hur ska dessa fall kunna förklaras enligt de strukturella modeller som feministerna är så förtjusta i?