Det blev en jordskredsseger för jasidan i EU-omröstningen i Kroatien. Premiärminister Zoran Milanovic kallar det ”en vändpunkt” i landets historia.
Att bara 44 procent av landets röstberättigade invånare gick till valurnorna verkade inte bekymra politikerna som firade med champagne under natten. Ska man gå in i en union som bygger på brist på demokratisk legitimitet är det ju lika bra att göra det på rätt sätt direkt från start.
Alla kroatiska väljare hade sin chans att rösta, och det var deras eget ansvar att göra det. Om nu få valde att ta den möjligheten så är det inte politikernas fel. Det borde du som liberal kunna skriva under på.
Det känns som att du bara greppar efter en anledning att nedvärdera den klara segern för Ja-sidan.
Inte alls. Men när politikerna hävdar att de fått den övertygande seger de sökte kan det vara på sin plats att påpeka hur det verkliga stödet ser ut. Ett valdeltagande under 50 procent brukar ju normalt inte ses som så starkt. När det gäller EU verkar det dock inte finnas någon lägstagräns.
Det råder en djup politisk passivitet bland befolkningen, inte bara i Kroatien, utan även i grannländerna. Anledningen är bl.a. decennier av korruption och sjunkande levnadsstandard för många, vilket lämnat befolkningen med en stark misstro till de styrande politikerna. Därav det låga väljarantalet, vilket får anses vara högt med tanke på att förtroendet för politikerna i landet ligger en bra bit under 10 procent.
Vidare har hela det här spektaklet varit ett enormt prestigeprojekt, både för den dåvarande och nuvarande regeringen. Så från deras perspektiv är det definitivt en seger. Hur detta kommer lösa landets skuldkris återstår väl att se. Om inget mirakel inträffar snart, lär vi nog se ett nytt Grekland i sikte.