Bengt Ohlssons långa välformulerade kritik mot den kulturvänster han länge tillhört har redan blivit en riktig snackis.

Ohlssons text rör förstås om. Många personer på vänsterkanten lär ha satt morgonkaffet i vrångstrupen. Att han bara vågar! Han har flera viktiga poänger och en av dem handlar om identifikation och tillhörighet.

Många vänstermänniskor drivs av en genuin tro på ett bättre samhälle. Om detta hyser jag inget tvivel. Men i sin kamp är de samtidigt så fullkomligt övertygade om att de har rätten på sin sida, och att det är ondskan de bekämpar, att de kan rättfärdiga en mängd övertramp mot sina åsiktsmotståndare.

Det är inte bara frågan om en indelning i vi och dem utan i gott och ont. Fredrik Reinfeldts största förtjänst är förmodligen att han gjort det betydligt svårare att utmåla högermänniskor i allmänhet, och Moderaterna i synnerhet, som kallhamrade och ondskefulla. Han är, tillsammans med Anders Borg, populär även bland socialdemokrater som aldrig kommer att rösta blått.

Jag skrev tidigare om att vi liberaler inte hatar. Jag står för det. En verklig liberal brinner för att tvåla dit vänsterpersoner i debatter, men vi ser liten anledning att systematiskt håna eller förnedra motståndare eller störa deras möten. Du ser oss helt enkelt aldrig med visselpipor eller megafoner vid röda eller bruna partimöten. Vi accepterar inte sådana tilltag. Vi respekterar yttrande- och mötesfriheten, även för nazister, kommunister och sverigedemokrater.

Det kan vara bra för fler på vänsterkanten att ta efter den inställningen. Men då måste man börja inse att det är nyttigt att ifrågasätta sina egna ställningstaganden och att det är bra att pröva dem i debatter emellanåt. Att umgås enbart med personer som tycker exakt lika som en själv, och som inte ens riktigt vet varför de tycker som de gör, är inte särskilt konstruktivt.

Fler på vänsterkanten måste lära sig att respektera oliktänkande. Inte bara genom att inte störa politiska möten utan också genom att visa respekt för oliktänkande på arbetsplatsen och i klassrummet. Då har vi kommit en bra bit.