Förre justititeministern Thomas Bodström och RFSU:s Åsa Regnér kritiserar i en debattartikel i Svenska Dagbladet hur svenska domstolar dömer i fall där en person som är något över 15 haft sex med en person som är något under 15 år.

I dylika fall, där två jämngamla personer har frivilligt sex men där de bara råkar ligga på olika sidor om den magiska 15-årsgränsen, ska straff inte utdömas enligt en undantagsregel i 2005 års sexualbrottslag. Ändå sker det gång på gång. Den lag som skulle skydda unga från övergrepp har i stället kommit att användas för att kontrollera och begränsa deras sexliv och i realiteten också moralisera över det. På grund av dess konsekvenser kan vi kalla det en händerna på täcket-lag.

Vi har sett ett flertal fall där den äldre personen har dömts för våldtäkt eller sexuellt utnyttjande trots att de sexuella handlingarna varit ömsesidigt frivilliga. För några veckor sedan berättade TV4Nyheterna om en 19-årig kille som haft oralsex med sin 13-åriga flickvän, något som avslöjats när tjejens pappa läst hennes dagbok och anmält killen. 19-åringen dömdes för sexuellt utnyttjande av barn.

För den enskilde får detta naturligtvis stora konsekvenser. En sexualbrottsdom är inget man bara skakar av sig, i synnerhet inte i tider när allt fler arbetsgivare begär utdrag ur belastningsregistret. Han kan ju försöka förklara för valfri arbetsgivare att det inte var så farligt. Sedan kan man givetvis med fog fråga sig vad en 19-åring ska med en 13-åring att skaffa, men det är en annan diskussion. Poängen här är att frivilligt sex förvandlas till ett övergrepp i domstolens, och därmed allmänhetens, ögon.

Men någonstans måste väl gränsen dras? Inte kan väl vem som helst gå omkring och ha sex med 13-åringar? Nej, i synnerhet inte om det är tvång eller hot inblandat. Det är just sådana fall som lagen ska skydda unga (och alla andra också för den delen) från. Men gränsfallen där tonåringar har sex med andra tonåringar under frivilliga former ska inte hamna på rättvisans bord. De borde ha bättre saker för sig än att lägga sig i ungdomars val av sexpartner. 15-årsgränsen måste tillåtas vara böjbar.

Att Bodström och RFSU reagerar är förstås positivt och att Bodström konstaterar att det har ”smugit in sig ett slags moraliserande om att unga inte ska ha sex” är klarsynt. Men inom Alliansen är frågor som rör sexuell frihet och bestämmanderätt stendöda. Det är därför osannolikt att vi får någon reaktion från borgerligt håll.

Kanske behövs ett regimskifte innan dessa frågor kan få gehör. Om det nu räcker. Ty i ett land där ungdomssex kriminaliseras, där teckningar kallas barnpornografi och där moralismen är ledordet hos lagstiftaren finns ganska litet hopp om någon snar ändring.