Ulf Brunnberg har rört om i grytan förr, bland annat genom att föreslå en TV-kanal för män. Att han i en intervju i Slitz hävdar att ”män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor” (typ) är inte så överraskande för den som följt hans utspel tidigare, inte minst fjolårets sommarprat.

Ändå ger Brunnbergs åsikt att kvinnor inte hör hemma som häktesvakter bland tungt kriminella stora rubriker. Var det inte just detta som var och varannan tyckte direkt efter mordet på Karen Gebreab?

Folk från alla hörn och kanter skyndar sig att inte bara ta avstånd från denna åsikt utan också håna Brunnberg som person. I Mix Megapol tyckte Alex Schulman att Ulf Brunnberg borde förhindras att uttala sig om saker och programledarna, däribland Trams-Anders Timell, hakade förstås på. Lars Ohly jämför honom med en liten valp som kissar i tvätten. Cissi Wallin undrar hur Brunnbergs dotter ser på sin pappas ”helt öppna kvinnohat” (när och vem han har hatat är oklart). Och så fortsätter det. Nåde den som svär i den feministiska kyrkan.

Många blir alltså så upprörda över att någon beklagar sig över den feministiska hegemoni som råder i Sverige att de inte bara vill gå i clinch, de vill även håna och förminska personen. Lite god feministisk härskarteknik.

Det spelar mindre roll att även jag tycker att Ulf Brunnberg ibland trampar snett och slänger ur sig illa underbyggda påståenden. Skälet till att han får skit är att han i egenskap av kändis förväntas vara politiskt korrekt och i egenskap av skådespelare rödvinsvänster. Den som inte är det och dessutom vågar uttrycka andra åsikter offentligt kommer alltid att få skit.