Marcus Birro, som gjorde ett blixtförsök att bli partiledare för Kristdemokraterna men inte möttes av de applåder han väntat sig och därmed lika snabbt hoppade av kandidaturen, tycker att det behövs ett nytt politiskt parti i Sverige.

Nu tycker jag att ett parti som fokuserar på just ”Gud, skuld, synd, bot, frälsning”, som Birro efterlyser, vore alldeles förfärligt. Sannolikt ett moralistparti som får Kristdemokraterna att framstå som libertarianska. Och framgångschanserna för ett sådant parti synes tämligen begränsade. Marcus Birro får nog söka sig till en mycket religiös amerikansk delstat för att nå framgång.

Men Birro har rätt i en sak och det är att svensk politik har blivit innehållslös. Som utblandad lättmjölk. Det behövs framför allt partier med idéer, visioner (ni vet sådana som Reinfeldt varnar för) och mod.

Inget av riksdagens partier har egentligen något av detta. De två största partierna är förvillande lika varandra och de övriga förtvinar långsamt. Miljöpartiet är framgångsrikt i opinionen men deras politik handlar främst om skattehöjningar, kostnadsökningar i glesbygd och moralism.

Att starta ett nytt parti är både svårt, jobbigt och kräver starka finansiärer. Framför allt krävs dock en långsiktig plan och tålamod att följa den. Den som tror att det går att ta sig in i riksdagen efter några års politiskt arbete kan tänka om. Och märkligt nog verkar riksdagspartierna inte alls intresserade av att sänka spärren när de väl kommit in…