Före detta Justitiekanslern Göran Lambertz kritiserar på dagens DN Debatt avlidne Hannes Råstams slutsatser i den nya boken Fallet Quick. Att skapa en seriemördare. Enligt Lambertz drar Råstam förhastade slutsatser när han hävdar att Sture Bergwall är oskyldig till alla de åtta mord som han dömts för.

Argumentationen som Lambertz använder känns igen från de konspirationsteoretiker som hävdar att amerikanska regeringen låg bakom 11 septemberattackerna och att människan aldrig landat på månen: Han väljer ut ett fåtal detaljer som ”avgörande bevisning”. Det är så konspirationsteoretiker arbetar. Med några utvalda detaljer tror de sig kunna så tvivel om helheten. Problemet är att Hannes Råstam redan har tillbakavisat flera av de ”bevis” som Lambertz drar fram genom att visa hur dessa uppgifter lämnades. Har Göran Lambertz inte läst boken?

Quick ska ha kunnat peka ut ett födelsemärke på 11-årige Johan Asplunds kropp. I de förhör som återges i Råstams bok framgår att Quick trevande och mycket tveksamt placerar märket på fel sida av kroppen. Med sedvanlig god hjälp av förhörsledare Seppo Penttinen lyckas han dock få märket att vandra tills det sitter på rätt ställe.

Så fungerar alla förhör. Penttinen ”tolkar” Quick och leder honom i rätt riktning. Quick berättar väldigt lite konkret på egen hand. Utpekandet av platsen där norska Trine Jensen mördades sker inte heller spontant. Quick har tillgång till information om de norska morden i förväg och vet således att de två brottsplatserna ligger nära varandra.

Det mest intressanta är dock att även om Göran Lambertz lastgamla argument (de har använts av Christer van der Kwast från dag 1) verkligen skulle hålla, och Quick mot allt bättre vetande verkligen är skyldig till två av morden, står vi vid följande faktum: Han är då oskyldigt dömd för sex mord. Skulle då inte detta vara illa nog? Lambertz tycker inte det. I Hannes Råstams bok konstaterar han kort:

”Men det bör framhållas att det i varje fall i princip är mindre allvarligt om rättsväsendet fäller en oskyldig person som erkänner och vill bli fälld, än om det dömer en oskyldig som hela tiden förnekar.”

Ja, han säger faktiskt så, vår förre JK. Att det faktiskt alltid är fel att döma oskyldiga, att varje felaktig dom innebär att den verkligt skyldige är på fri fot och potentiellt kan begå brott igen och att Quickutredningen i praktiken därmed har skyddat kanske ett halvdussin mördare eller fler, verkar inte bekymra Lambertz. Det är en häpnadsväckande tanke som statens före detta advokat för fram.

Det kan tyckas lite märkligt att Göran Lambertz agerar så här. Han deltog aldrig i Quickutredningarna och har således ingen ära och heder från den tiden att försvara. Lambertz kom in i fallet långt efter att Sture Bergwall återtagit sitt namn och börjat tiga. Som dåvarande JK gjorde Lambertz en ”granskning” och återkom efter en vecka med sin konklusion: Domarna var välskrivna och välmotiverade. Allt var som det skulle. Det tog honom sex dagar att läsa domarna. Hannes Råstam ägnade över sju månader (”mer än heltid”) åt att gå igenom hela Quickutredningen. Han har haft tillgång till journaler på Säter, till hela förundersökningen, till allt filmmaterial från vallningarna och vridit och vänt på allt.

Jag tror att det är som Hannes Råstam skriver i sin bok: Sverige är litet och den juridiska världen ännu mindre. Lambertz var inte involverad i själva utredningarna mot Quick, men han är god vän med Quicks förre advokat Claes Borgström och han har satt lite av sin heder i pant genom att faktiskt som dåvarande JK hävda att inga fel begåtts.

Den som trodde att vinden slutgiltigt skulle vända tack vare Hannes Råstams avslöjanden kan tänka om. Ingen kommer att ställas till ansvar för vanvården på Säter, för bevismanipuleringen eller för det oprofessionella polisarbetet under hela utredningen. Eventuella brott är preskriberade. Men det är osannolikt att någon hade velat utkräva ansvar även om det varit möjligt. I Sverige söker vi samförstånd, inte konfrontation.

Och även när Sture Bergwall slutgiltigt frikänts från alla misstankar om åtta mord, kommer det lilla bunkergänget bestående av advokater, poliser, en före detta överåklagare, en ”minnesexpert” och en terapeut som tror sig kunna hitta bortträngda minnen genom regression att fortsätta hävda att kejsaren minsann inte alls är naken. Göran Lambertz har tydligen valt att tillhöra dem.

Uppdatering:
Leif GW Persson: Lambertz snackar skit
Flera riksdagspartier kräver en sanningskommission/granskning
Sture Bergwall: Finns inga bevis