Kritiken mot att lilla Haddile, två år, ska utvisas har varit hård. Barnombudsmannen vill ha överläggningar med Socialstyrelsen och Migrationsverket. Kungen och drottningen engagerar sig. Namninsamlingar kräver att hon ska få stanna.

Hittills har 100 000 personer skrivit under på att flickan ska få stanna hos sin fostermamma i Sverige. Ärendet ligger hos migrationsdomstolen. Fostermamman hoppar att den ”lyssnar på folket”.

Det är klart att hjärtat säger att barnet måste få stanna. Samtidigt vore det märkligt om migrationsdomstolen, eller någon annan domstol för den delen, föll för folkligt tryck när den bedömer ett ärende. Vilken rättssäkerhet har vi då?

Samtidigt som media gärna uppmärksammar ömmande fall som Haddiles och tidigare Gannas har vi en migrationspolitik som är synnerligen generös för andra med en väntande anhöriginvandring från bland annat Somalia.

Gärna en debatt om svensk asyl- och invandringspolitik, men den bör vara bred och täcka båda sidor. Media tenderar att enbart lyfta den ömmande fallen, vilket ger en skev bild av svensk asylpolitik som fullständigt hjärtlös.