Sverigedemokraterna får 7,7 procent i senaste Sifomätningen (där alla förändringar är inom den berömda felmarginalen). Det är egentligen det enda intressanta resultatet i mätningen.

Sedan inträdet i riksdagen har SD, till skillnad från Centerpartiet och Kristdemokraterna, legat stabilt över 4 procent. Övriga riksdagspartier gör vad de kan för att puckla på Jimmie Åkesson i varje riksdags- och TV-debatt. Lokala företrädare går ständigt över gränsen med rasistiska uttalanden. Men det tycks inte hjälpa. Sverigedemokraterna fortsätter att växa – nu även i tidigare svårflörtade områden som Stockholm.

Samtidigt kämpar SD vidare för att bli rumsrent och valbart. Åkesson har inlett operation utrensning av de personer som av partiet anses alltför öppet rasistiska. Partiet försöker också bredda sig och komma bort från stämpeln av att vara ett enfrågeparti som enbart diskuterar integration och migration. 

SD har som målsättning att bli Sveriges tredje största parti. Det är inte alls otänkbart att de lyckas i nästa val. Hittills har Jimmie Åkesson haft minimalt inflytande över svensk politik. Miljöpartiet menar att SD:s intåg i riksdagen faktiskt gjorde att Sverige fick en mer human migrationspolitik (genom Alliansens uppgörelse med just MP).

Men i takt med att SD växer, att integrationsfrågorna blir allt svårare att undvika och att kostnaderna för flykting- och anhöriginvandring blir en allt hetare potatis i alltfler kommuner, ökar svårigheten i att fortsätta isolera Sverigedemokraterna.