Jag tillhörde dem som ifrågasatte RUT-avdraget utifrån ståndpunkten att staten inte ska subventionera vissa branscher. Då gällde det framför allt städning, det som vänstern gillar att kalla ”pigjobb”. Sedan dess har avdraget vuxit i omfång.

Senaste tänkbara avdragsgilla områden är läxhjälp och bartenderjobb. Efter grönt ljus från Skatteverket ger sig även festfixarföretag in i RUT-karusellen. En tanke med RUT var att göra svarta städjobb vita. Frågan är dock hur stor den svarta läxhjälps- och festfixarverksamheten är. När kommer i så fall RUT-avdraget för sexuella tjänster?

Är det inte bra att det finns hjälp att få för föräldrar som inte har tid eller kunskap att hjälpa sina barn med läxorna? Absolut. Men varför ska övriga skattebetalare stå för notan? Är det något slags mänsklig rättighet att slippa hjälpa barnen med skolan och i stället lägga ut det på en extern aktör? Nej. Jag har alls ingen lust att sponsra detta. Staten ska se till att förutsättningarna för att starta och driva företag är de bästa möjliga – inte skattesubventionera vissa branscher i syfte att underlätta det så kallade livspusslet för vissa.

Från liberalt håll brukar det hävdas att företag som inte bär sig av egen kraft ska gå i konkurs. Skattebetalarna ska absolut inte bli lidande. Så argumenterades det för att skattepengar inte skulle ösas över Saab Automobile. Kan man inte på samma sätt argumentera för att branscher som inte bär sig utan stora skattesubventioner också borde se över sin verksamhet och existensberättigande?

Regeringen har hela tiden försvarat RUT och ROT med att det skapar jobb. Tja, några miljarder till bilindustrin hade säkert räddat jobb. Men hade det varit rätt?