Så är julen åter här. Fridens högtid? Snarare köphetsens. 

Det är svårt att helt frigöra sig från kravet på julklappar och i år måste jag tillstå att jag drabbades av ett återfall. Efter några år med lite mer blygsam konsumtion blev det i år desto mer. Jag har således bidragit till det där årliga rekordet som Handelns utredningsinstitut alltid spår ska komma.

Julen har för mig, liksom för de flesta svenskar, ingen religiös innebörd. Men jag kan likväl lyssna till julkonsert med religiösa sånger och tycka att de kristna symbolerna har sin plats mitt i allting. Gissningsvis har det med mysiga barndomsminnen från julfirande i skolan att göra, inget annat. Allt får den betydelse man ger det och i fallet med religion är jag ändå bortom frälsning. 
Viktigast på julen är inte klapparna utan kalkonen, prinskorvarna, myset i soffan och en varm kram. Det vet ju alla (utom barnen). Att vi ändå tömmer plånböckerna inför varje jul är en liten tankeställare. 
Jag behöver inte vänta ett år på att fira en stor högtid igen. Redan i februari bär det av till Kina. Då ska jag tampas med några hundra miljoner kineser i kollektivtrafiken inför det kinesiska nyåret. Förhoppningen är att jag anländer lite innan den värsta ruschen…
God Jul till alla läsare!