Uppror inom Centern, hävdar Expressen. Centeruppror, skriver DN. ”Internt uppror hotar Annie Lööf”, dundrar Aftonbladet. Oavsett utgången på centerstämman i mars har partiet i alla fall lyckats väcka mediernas uppmärksamhet.
I förslaget till nytt idéprogram – en bred och visionär text som beskriver vilka långsiktiga mål partiet ska ha – finns kontroversiella men viktiga delar. För mycket nyliberalism, hävdar vissa kritiker i partiet.
Och visst är förslaget till idéprogram bitvis radikalt. Konservativa vänsterpersoner som Hans Lindqvist upprörs föga förvånande av en liberal inställning till polyamori, platt skatt och flexicurity. Men det är ett pris som Centern måste vara berett att betala.
De svarta rubrikerna till trots är det precis så här det ska fungera i ett levande politiskt parti. Idédebatt. Mothugg. Diskussion. Och till sist beslut om vilken väg partiet ska gå. I ett landskap av döende ideologier och sjunkande medlemssiffror skulle fler partier kunna vitaliseras om de följde Centerpartiets exempel och vågade bli ideologiska.
Centerpartiet har haft en identitetskris under lång tid. Partiet har dessutom haft viss sjukdomsinsikt i 15 år utan att göra särskilt mycket åt sitt sjunkande väljarstöd. En tillfällig uppgång märktes under Maud Olofssons ledning, då partiet definitivt förklarade sig borgerligt. Men förutom i kärnkraftsfrågan har Centern inte rört sig märkbart i endera riktning i större frågor.
Den sittande partistyrelsen verkar ha för avsikt att agera. Centerpartiet ska bli ett tydligt liberalt alternativ i svensk politik. Det är lättare sagt än gjort. Dels har C svikit när det hettat till i principiellt viktiga frågor, vilket gjort många liberala väljare skeptiska. Dels är stora delar av partiet sannolikt inte alls med på tåget utan vill hålla kvar vid epitetet ”socialliberal” och helst inte ta några principiella hänsyn alls.
Men partiet har inget val. För att kunna överleva måste Centerpartiet bli relevant. Och för att bli relevant i ett så idéfattigt politiskt klimat som det svenska måste C våga sticka ut. Centerpartiet skulle kunna bli en härligt bråkig röst i allianssamarbetet framöver. Allra först måste de liberala krafterna leverera på partistämman.
Tidigare bloggat:
Centerns kris också en möjlighet
Problemet är att de svek du nämner är väldigt nära förknippat med ett antal namn som vi nu förväntas sätta vår tilltro till. Namn som Lööf, Federley och Linander.
Jag kan utan vidare respektera dem som har sin tillit kvar, men själv har jag det inte.
Problemet med Centerpartiet är att en klick styrd av Svenskt näringsliv tog över partiet och sen sålde väljarna till förmån fört lobbyverksamhet åt näringslivet.
Nu fattas bara j-ordet i Mickes konspirationsteorier för att bli ett eko från 30-talet 😉
Det är ingen konspirationsteori att Centerpartiet springer ärenden åt Svenskt näringsliv och slickat organisationens arschle genom att låta SN utbilda sin yngre partikader.
Det är ett faktum.
Faktum för vissa.
Ja i det hör fallet för mig men inte för sektliberaler som relativiserar Svenskt näringslivs roll för Centern roll på samma sätt som sossar relativiserar LO´s.