Vi är alla i någon mån barn av vår tid. Tidsanda och kulturella företeelser spelar roll för vårt sätt att uppfatta och tolka vår omgivning. Även om vissa saker förblir konstanta – exempelvis vuxnas upprördhet över ”dagens ungdom” – sker förändringar över tid i attityder och förhållningssätt.

Vårt förhållande till sex är ett sådant område. Det är ingen hemlighet att Sverige på många sätt var mer sexliberalt på 1970-talet (även om bilden av Sverige som syndens och den sexuella frihetens rike en gång i tiden är falsk). Sedan dess har vi stegvis vandrat i mer sexualmoralistisk riktning – intressant nog samtidigt som vi lever alltmer utsvävande sexualliv med fler partners och större äventyrlighet i sänghalmen.

När Annina Rabe läser ett nummer av Hemmets Journal från 1970-talet och finner en ”aningslös” text om muriafolket i Indien, enligt texten ”världens lyckligaste folk” där barn ”älskar fritt”, upprörs hon över att en sådan text alls kunnat publiceras. Artikeln borde först och främst betraktas som ett intressant tidsdokument, men den ställer även frågor om vår syn på sex i dag. Varför har naket blivit skadligt? Varför är det ett tecken på utveckling att nakna barn i annonser numera är helt otänkbara? Har vi då inte själva sexualiserat barnet och därmed gått pedofilens ärenden?

Med jämna mellanrum blossar det upp en debatt om sexualiseringen av barn medelst barnkläder. Småbarnsföräldrar klagar över att det går att köpa bikinis till treåringar (men reflekterar tydligen inte över att det är helt frivilligt att köpa). Ja, även vuxen underklädesreklam kritiseras (ibland för att modellerna är för bruna).

Men denna hysteri är inte global. I Kina syns ibland bikinibarnmodeller på bilmässor. Svenska Dagbladet konkluderade att i Kina vet minsann ”smaklösheten inga gränser” (slutsats: svensk moral är bättre än kinesisk). Jag vågar dock hävda att av antalet besökare på mässan var majoriteten knappast pedofiler. Jag vill också påstå att kinesiska föräldrar inte sexualiserar sina barn, de strikta könsrollerna till trots. Medan svenskar ser det som ”smaklöst” och ett brott mot devisen att ”barn ska få vara barn”, betraktar en kinesisk publik barnmodellerna som söta. Inte sexualiserade.

Det finns en tendens att ta för givet att våra perspektiv och förhållningssätt 2013 nödvändigtvis är bättre än de vi hade 1973 eller 1983. Som om alla ställningstaganden vi gör över tid ständigt förändrar samhället till det bättre. Det räcker att titta på lagar som sexköps- och kopplerilagarna, FRA och datalagringsdirektivet för att inse att så inte nödvändigtvis behöver vara fallet. Vi har lyckats stifta massor av signalskapande skitlagar de senaste 30 åren.

Det som händer är att vi vänjer oss och formas av det samhälle i vilket vi lever och verkar. Därför är många fullkomligt övertygade om att svensk moral är bäst i världen. Alla andra har bara inte kommit lika långt som vi.

När vi tittar både bakåt och utåt måste vi emellertid alltid ställa oss frågan om våra perspektiv i dag nödvändigtvis alltid är de bästa. Det är i alla fall nyttigt att veta att de inte är de enda.

Bilmässa i Kina.