I går presenterade regeringen sin budgetproposition. Landets lätt patetiska borgerliga opposition kritiserade den i både riksdagen och i efterföljande debatter. Men det är likafullt en budget som tack vare Decemberöverenskommelsen kommer att klubbas av riksdagen.

Det är visserligen lätt att vars skadeglad åt en så oförmögen och dålig socialdemokrati. Men skrattet fastnar lätt i halsen när man inser att det vi har framför oss är tre förlorade år. Regeringen har verkligen inga idéer för hur Sverige ska få en fungerande hyresrättsmarknad i storstäderna igen, hur långtidsarbetslösa ska kunna komma in på arbetsmarknaden igen eller hur nyanlända ska kunna bli självförsörjande. Det är rent pinsamt.

Höjd skatt på bensin är negativt för många, särskilt bilägare på landsbygden. Däremot har jag inga större problem med sänkta RUT- och ROT-avdrag – jag är motståndare till subventioner av särskilda branscher och Alliansen har högst sannolikt överskattat effekterna av dessa skattesubventioner. Detsamma gäller den sänkta arbetsgivaravgiften för unga och den sänkta krogmomsen, som inte gav ett jota. Om man ska arbeta med skattesänkningar – och det ska man – bör det göras smart för att ge maximal effekt.

Klicka för större bild.

Och så var det en annan utgiftspost: migrationen. Kostnaderna för migration, integration och etablering fortsätter nämligen att öka, och finansministern var under gårdagen tydlig med att regeringen även fortsättningsvis ska plocka pengar från biståndet.

Regeringen särredovisar kostnaderna i två budgetposter – ”migration” och ”jämställdhet och nyanlända invandrares etablering”. Varför de pressar in ”jämställdhet” där vete fåglarna, men det gjordes även i fjol även om det nu kallas ”etablering” – troligen ett sätt att visa på att det handlar om en ”investering”.

Den överlägset största migrationsutgiften är ”ersättningar och boendekostnader”. Den klättrar till 12,6 miljarder nästa år. Lite förvånande spår regeringen en kraftig minskning med tre miljarder under 2017, detta trots att Migrationsverket nu för första gången har 100 000 människor inskrivna i sitt system och boendesituationen för asylsökande och många personer med beviljade PUT är förtvivlad. Månne tänker sig regeringen att en ny boendeform för ensamkommande kommer att få ned kostnaderna – men det förutsätter att de inte ökar på annat håll.

Totalt beräknar regeringen att migrations- och etableringskostnaderna hamnar på 40 miljarder kronor under 2016, en ökning med 12 miljarder på sex år. Få utgiftsposter torde ha tillåtits öka så här utan att det dras i nödbromsen. Här ser vi emellertid en ökning av etableringskostnaden från 11,8 miljarder 2014 till ca 15 för 2015, 20,7 för 2016 och häpnadsväckande 30,8 miljarder för 2018. Det är en minst sagt anmärkningsvärd kostnadsökning.

I praktiken är regeringens budget redan passé. De prognoser som ligger till grund för dess beräkningar gällande migration och etablering i Sverige i år bygger på Migrationsverkets prognoser för hur många som kommer hit. Och den, medger verket, är redan daterad. Myndigheten kommer skriva upp den efter höstens rekordstora inflöde av asylsökande. Nu när övriga EU-länder börjar se om sitt hus, såväl Danmark som Tyskland sänker bidragen för asylinvandrare, kan vi tänkas få en ännu större ökning till Sverige under nästa år.

Det är deprimerande att se en regering som tycks ha så liten tilltro till sin egen politik att den inte vill tala öppet om hur den påverkar företagande, sjuktal, arbetslöshet och människors privatekonomi. Samtidigt fortsätter regeringen att gasa på med utgifter för migrationen på ett närmast hämningslöst sätt.

Och oppositionen, den har släckt lyset.