Sällan har en julkalender blivit så uppmärksammad – och utskälld. Årets julkalender Tusen år till julafton i SVT är ett slags barnversion av det populära Historieätarna och visar därför, på ett förenklat och underhållande sätt, hur det var förr i tiden. Jag tror att jag hade älskat den här julkalendern som barn.

Tanken är, gissar jag, att barnen ska lära sig någonting samtidigt som de har roligt. Men att visa historien är förstås känsligt i det moderna och politiskt korrekta Sverige. Därför har julkalendern blivit anmäld både för att ha visat att barn serverades alkohol förr och att samhället på 70-talet var mer öppet för att prata om sex med barnen. Detta skildras i några sekunder. Helt oacceptabelt, förstås. Anmäl!

En förvirrad själ har anmält programmet till Konsumentverket (!). Anmälaren ”känner att man inte behöver visa så tydligt hur det var förr i tiden”. Känner. Vad en enskild tittare känner när denne ser programmet är faktiskt inte relevant, vare sig för Konsumentverket eller någon annan.

Anmälningarna mot julkalendern är dock ett tecken på något större. De är ett symptom på det nya lättkränkta samhälle vi har fått. Det samhälle där studenter behöver känna sig ”trygga” i att det inte dyker upp något obehagligt i studentlitteraturen – även i den litteratur som skildrar historiska obehagligheter. Ett samhälle där människor behöver ett ”safe space” mot sådant som kan upplevas kränkande och ”trigger warnings” så att de hinner skydda sig. Ett samhälle där föräldrar lägger ansvaret för barnuppfostran på samhället, skolan, staten, någon annan.

Det mesta har blivit bättre med åren, det visar även årets julkalender genom sina lättsamma tillbakablickar i svensk historia. Men samtidigt som vårt samhälle har utvecklats, blivit rikare och mer humant för flertalet, har svenska folket blivit fredsskadat. De stora samhällsproblemen anses lösta, därför kan vi lägga fokus på könlösa pronomen, frugårman-skyltar, toaletter för transsexuella och inte minst att lägga historien tillrätta så att en ny generation upplysta svenskar inte känner sig kränkta eller ”otrygga”.

Fler kommer framöver att bli varse att de stora samhällsfunktionerna inte alls fungerar så bra längre, utan tvärtom är på väg att försämras kraftigt. Det återstår att se om detta påverkar intresset för att anmäla julkalendrar och införa varningstexter för viss studentlitteratur. Gissningsvis inte.

Det är uppenbart att fler borde koka soppa på ett skärp då och då.