Det kanske inte har märkts så mycket på senare tid när bloggen dominerats av migrations- och integrationsfrågor, men den som scrollar tillbaka kan se att jag under tidigare år skrivit en del om en fri sexualitet, om porr och sexliberalism i allmänhet.
Jag är frihetligt inställd till allt vad sexhandel och porr heter. Givetvis under förutsättning att det sker frivilligt. Det är här den svenska debatten blir så bisarr. Huruvida något sker med samtycke eller inte spelar ingen roll.
Sexköpslagen tillkom ur en kvinnofridsproposition som den socialdemokratiska Persson-regeringen lade fram och som sedan stöddes av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Det var alltså uttalat redan från början när riksdagen ville förbjuda köp av sexuella tjänster att frågan handlar om våld mot kvinnor.
I Tyskland bereds nu en lag om kondomtvång för sexköpare. Sedan tidigare har Tyskland en skyddslagstiftning vars syfte är att förbättra sexarbetarnas hälsa och stärka deras rättigheter. Sverige har valt rakt motsatt väg. Sexköparen demoniseras och säljaren görs till ett offer för omständigheter och patriarkala maktstrukturer.
Alla behöver inte köpa sex. Man behöver inte ens tycka att det är rätt eller OK. Men man har för den sakens skull inte rätten att inskränka andra vuxna människors val att byta en sexuell tjänst mot någon sorts betalning.
Det vi borde fokusera på är att möjliggöra en så dräglig tillvaro som möjligt för sexarbetarna, att stärka deras rättigheter i lagen och arbeta aktivt mot utnyttjande av såväl vuxna som minderåriga i människohandel. Inte att jaga köpare av sexuella tjänster under frivilliga omständigheter.
Så länge sexköpslagen finns kvar kommer hälso- och rättighetsperspektivet tyvärr inte att få fäste i Sverige. Och enligt den svenska diskursen är därmed även all porr ett resultat av våld mot kvinnor.
Bisarrt var ordet.
Läs även:
Porraktrisen och producenten Vicki Valyrie skriver på SVT Opinion om myten att porrkonsumtion leder till att män sexuella övergrepp mot kvinnor.
Några som inte berörs är rimligtvis de ensamkommande.
Se där, så knöt vi ihop migration med sex.
Det är väldigt märkligt när hela HBTQ-vänstern diskuterar tolerans att samma personer som säger sig vara toleranta är extremt hatiska mot porr och prostitution. Att gå med i pride-tåget och gå halvnaken är helt ok (Om man inte gör det i Rinkeby. Då är det rasism.) men om en person säger sig gilla porr eller att gå till prostituerade är det plötsligt inte OK.
Vad är det för tolerans?
I Landet lagom – som inte är så lagom längre vilket inte minst utländsk media speglat i mängder av olika infallsvinklar – görs tvära kast inom en mängd sakfrågor. Om än inte över en natt vilket nästan varit fallet i migrationspolitiken.
Det var ju inte alltför länge sedan Sverige hade en liberalare syn på just på ämnet för blogginlägget. På en skolresa i Stockholm i slutet av 70-talet skyndade vår ängslige klassföreståndare på gruppen när han irrat sig vilse i Klarakvarteren på väg till hotellet. De storögda barnen från Norrland kunde se spännande skyltar för olika porrklubbar med kreativ fönsterskyltning med olika attiraljer.
Det LIBERALA Centerpartiet med sin Randkult i sin verkställande ledning borde sky den förmyndarattityd som landet ålägger sina skattebetalare, inte minst i detta avseende. Olika lobby-och intresseorganisationer har haft ett starkt inflytande på riksdagens arbete. Nils Bejerots dogmer har ju i stort format landets inställning i narkotikafrågor. Och nåde den som ifrågasätter detta. Fast här tycks Annie Lööf lika frireligiös som libertarian.
Jag har sagt det förr. Eller rättare, Lars Trägårdh, som menar att den lågmälde svensken är beredd till stora eftergifter för sin personliga autonomi och att det därigenom, inte alltid korrekt, antas att vi svenskar är konsensusknarkare. Därför har olika "extremister"/besjälade grupper kunnat forma agendan till den grad att Dårhuset innfinner sig innan svensken blir riktigt förbannad och reagerar.
Det var ändå ett litet friskhetstecken när förre justitieministerns förslag om Gredelina kuvert till misstänkta sexköpare sågades, hånades och förkastades.
Är inte även detta ett utslag av den svenska förmyndar- och "tycka synd om"-mentaliteten? Att alltid veta bäst hur andra ska leva sina liv parat med viljan att göra människor till offer. Vi får se om inte ökad efterfrågan på sexuella tjänster från invandrare kommer att leda till en omsvängning från åsiktsmonopolets sida.
Hej.
Antingen är den som prostituerar sig (för att använda den termen) ett offer, och då för övergrepp/droger/psykisk instabilitet/hallick, eller så ägnar sig personen åt självförnekelse om den säger sig agera av eget val (och är därmed egentligen ett offer ändå).
Tankegröten ovan beror mindre på förmynderi och mer på synen på människan som formad av omständigheter och som en gruppmedlem, eller komponent, och inte som en tänkande kännande varelse med egen vilja, egen agens och egna planer (på gott och ont; hur ens definitionsparametrar ser ut är påverkat av vilka psykosociala material de är uppbyggda av, såväl som kulturell och klassmässig kontext).
En liknelse jag brukar använda är en oljemålning; de fysiska materialen är de strukturella faktorerna, motivet är avhängigt personlighet och kulturell kontext, men viljan som styr redskapen är det viktiga för endast den kan göra val. Att göra egna val och stå för dessa är dock skrämmande; det kan kännas som att ta av sig huden, och då är det skönare att lämna över till de hjärnfunktioner som är grupp-härmande istället.
Vilket har en hel del med inställningen till pornografi och prostitution att göra. Kan man inte applicera en enkel princip: vållar det skada? Innehåller det direkt tvång, hot och/eller våld (även då sådant som undanhållande av berättigade ersättningar)? Om svaret är ett genomgående nej, vad är då felet? Och om vi (samhälle och stat) upptäcker att någon bryter mot detta, är det inte den individen som väljer att agera hänsynslöst och därför skall straffas och disciplineras för detta, inte offret som skall fördömas av förment moralisk godhet?
Hur den principen skall omsättas i konkreta lagar och seder är väl knäckfrågan; jag litar på att jag följer den, men litar du på att jag gör det?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare