Vi kan sluta varna för massövervakningssamhället. Det är redan här. Det är en samhälle där all vår elektroniska kommunikation måste lagras enligt lag, där listor över telefonsamtal vi ringt måste sparas och där det snart upprättas ett register över vem som flyger vart och när (PNR). Sedan tidigare har myndigheterna stenkoll på våra ekonomiska transaktioner, och bankdata kan utan vår tillåtelse utlämnas till främmande makt.

Information är makt. Kontroll är makt. Detta är ett enkelt skäl till att politiker, utan stort folkligt tryck, aldrig själva kommer montera ned den övervakningsapparat de har skapat. Aldrig. Utan det folkliga trycket för en förändring kommer massövervakningen fortsätta att växa i omfattning.

Även frånsett integritetsaspekten, som är min primära invändning mot massövervakning, bör man fråga sig hur pass effektiva systemen är. Vilken nytta all datainsamling egentligen gör. Argumentet från NSA har varit att för att hitta nålarna behöver man hela höstacken. I klartext: myndigheterna behöver info om oss alla för att sortera ut skurkarna.

Det är egentligen ett rätt bisarrt förhållningssätt. Idén att alla måste övervakas för att ett litet fåtal begår brott bryter dels mot vår västerländska rättstradition som förutsätter att det finns misstanke om brott innan någon sätts under polisens eller myndigheternas lupp, dels ger den staten orimligt stora befogenheter.

Det nya informationssamhället och den moderna tekniken har gjort alla medborgare till spårsändare som myndigheterna, såväl i Kina som i USA, Tyskland och Sverige, kan följa och registrera. Allra längst har Kina gått, men det finns skäl att vara orolig för att resten av världen kommer följa efter.

På ett politiskt plan kan vi konstatera att kampen om den personliga integriteten redan är förlorad. Nu handlar det för var och en om att hitta sätt att minimera integritetsintrånget och skydda sig mot statens nyfikna öga.

Läs även:
HAX, HAX2